Styckegods. llvad är en Yankee?? En Yankees besök hos kejsaren i Ryssland. (Ur Fr. Bremers: Hemmen i Nya verlden.) Jag får lof att säga dig litet hvad en Yankee är eller hvad han synes mig vara. Med Yankee menas egentligen en af Nya Englands infödingar, representanten af det go a head Amerika, det unga, verldseröfrande Amerika. Han är en ung man (lika mycket om han är gammal), som bryter sig sin egen väg fram i verlden i full förlitan på egen kraft, studsar för ingenting, ryggar för ingenting, finner ingenting omöjligt, tror allting, hoppas allting, försöker allting, går igenom allting och kommer ur allting — alltid densamme. Faller han, så stiger han straxt upp igen och säger: no matter! Misslyckas han, så säger han: try again! och go a head! Och så begynner han om igen, eller företar något annat, och stannar ej förrän något lyckats. Nej, han stannar icke då. Han stannar aldrig. Hans verk och vilja är att alltid verka, bygga, begynna ånyo eller med nya verk, alltid utvecklande, utvidgande sig eller sitt land. Och någon har sagt med sanning, att alla himmelens tjusningar skulle ej kunna hålla en amerikan på ett ställe, om han visste att der fanns ett annat ställe längre vesterut. Då måste han dit att odla och att bygga. Det är vikingasinnet om igen, men icke det hedniska, utan det kristnade, som icke eröfrar för att förstöra, utan för att förädla. Och han gör detta icke med bråk och suckan, utan muntert och godmodigt. Han kunde sjunga Yankee Doodle äfven under sina motgångar; ty går det ej på ett sätt, så går det på ett annat. Han år hemma på jorden och kan lämpa all ting till sin tjenst. Yaukee Doodle är representant af folklynnets humor (muntra sinnelag). Han har, ännu innan han öfverstigit medelåldern, varit skollärare, åkerbrukare, lagkarl, krigsman, skriftställare, statsman, försökt sig i alla yrken, blifvit hemma i alla, och dertill rest halfva eller hela jorden omkring. Hvarhelst på jorden han kommer, och i hvilka omständigheter, bärer han med sig ett dubbelt medvetande, som gör honom stark och lugn; det att han är en man, som kan förlita sig på sig sjelf, och att han är medborgare af ett stort folk, ämnadt att blifva det största på jorden. Så känner han sig vara jordens herre, och böjer sig för ingen, utom för alla herrars Herre. Men till denne ser han upp med barnslig tro och förtröstan. Denna karakter kan framvisa besynnerliga, stundom löjliga sidor; men den har onekligen en frisk, ogenerad storhet, och kan uträtta mycket stort. Och för lösningen af mensklighetens största problem och högsta mål — skapandet af ett brodrafolk — tror jag att folkens Fader lagt sin hand på yngsta sonens hufvud, sägande (som vår konung Carl IX): han skall görat! Som ett af de lustiga, karakteristiska exemplen af Yankee-lynnet, har jag ofta hört nämnas en ung mans (broder till Charles Sumner) resa till Petersburg, för att skänka ett ek-ollon åt kejsar Nikolaus. Men jag måste berätta dig historien sådan Maria Child berättar den i sina underhållande bref från Newyork. M:r Dallas, Förenta Staternas ambassadör i Petersburg för några år tillbaka, såg en dag inträda i sitt rum en storväxt yngling om nitton års ålder. Han var ett fullkomligt specimen af the genus Yankee, med rockärmar för korta för hans benstarka armar, pantalonger som Sträfvade upp mot hans knän, och händerna lekande med kopparslantar och tio-styfvers-spikar i hans fickor. Han introducerade sig genom att säga: jag har just kommit ut hit med några få Yankee notions, för att handla, och jag önskar få se kejsaren. Hvarföre önskar ni att se honom ? ij Jag har medfört till honom en present hela vägen ifrån Ameriky. Jag hägektar honom rätt ansenligt, och jag önskar att komma till honom, för att ge honom den med mina egna händer. M:r Dallas smålog i det han svarade: det är ett vanligt bruk, min gosse, att ge krönta hufvuden presenter, i väntan att få något vackert igen, och jag fruktar att kejsaren blott skall betrakta det som ett Yankeeknep. Hvad har ni med er åt honom 2 Ett ek-ollon. . Ett ollon! Hvad i all verlden förde er att bringa kejsaren i Ryssland ett ollon ? Jo, just kort förrän jag gick till segels, reste mor och jag till Washington för att höra om en pension, och då vi voro der, tänkte vi att vi skulle se oss om på Mount Vernon ). Der plockade jag upp det här ollonet; och jag tänkte för mig sjelf, att jag skulle ) Washingtons s. d. gods, och stället der han är begrafven.