Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1853, sida 2

mången gång köres af en rå, Skrålande Körsven. Bredvid denna sorgliga likvagn följa som oftast fattiga anförvandter, af hvilka mången med beklamdt hjerta frågar kusken: månne min hustru, min man, min far, min mor, min bror, min syster finnes uppå det lasset? — Insändaren uppröres med skäl af detta förhållande, och anser att Götheborgs dyrbara skjutsinrättning, som under nuvarande tider af resande litet eller intet anlitas, skulle kunna på ett litet mer anständigt sätt befordra nämnda koleraoffer till grafven, efter behof lemnande flera hästar, hyggligare vagnar och åtminstone någon hel pressenning. Till dessa anmärkningar, hvilkas riktighet blifvit från flera håll bestyrkt, har man äfven tillagts klagomål deröfver att liken, till följd af bristande arbetspersonal i och för grafvars uppkastande, ofta få stå och vänta 2 å 3 timmar på kyrkogården, innan de blifva nedsatta i grafvarne. Åsvenledes har man anmärkt, att till sjukhusen ofta komma omålade likkistor, hvilka göra ett smärtsamt intryck på de sjuke, för hvilka en svartmålad kista erbjuder en merattillfredsställande anblick. Dettasednare förhålllande lärer dock påsednare tider blifvit rättadt, så att kistorna numera öfverstrykas med den vanliga dödens färg. De flesta af sist anförda anmärkningar torde emellertid, så vidt man ej redan ordnat sakerna på en bättre fot, böra tagas i betraktande af vederbörande sundhetsmyndigheter, af hvilkas nit man bör kunna med tillförsigt hoppas, att de ej skola underlåta att göra något, som pligt och mensklighet af dem fordra. Den unge pianisten hr A. Lindstrand gifver i morgon afton konsert i Bloms salong. Hr Lindstrand ämnar, efter slutade studier i Stockholm, derunder han utvecklat särdeles vackra anlag för konsten och trädt ett godt stycke in på kostnärsbanan, nu anträda en resa till Tyskland, för att der fortsätta sina studier under goda mästares ledning. Samma välvilja å Götheborgs publiks sida, som hittills understödt lärjungen, skall, såsom vi hoppas, nu icke öfverge den unge artisten, hvilkens vackra spel dessutom bör i och för sig bereda honom åhörare. Utom andra musiknummer af intresse, i hvilket afseende vi ej kunde undgå att bemärka huru dir. Czapek äfven nu ej förnekat den outtröttliga välvilja och oegennyttiga tjenstaktighet, hvarmed han biträder så många konsertgifvare — förekommer en komposition af Cronhamn, hvilken lärer vara ganska qvick och lislig. Den heter hjerttjufven, och dess tendens kan förstås af dess ord, hvilka vi på ett annat ställe i dagens blad införa. I tidn. Upsala berättas följande händelse, hvilken ej vittnar om synnerlig laglydnad å deras sida, som gerna framhålla sig såsom ordningens vänner: Förl. fredags e. m., d. 9 dennes kom till fjerdingstullen en elegant vagn. Waktförmannen frågade höfligt (det var en bildad man) efter sundhetsbevis. — Jag har intet, blef svaret. — Då måste jag be att få veta namnet? — Det behöfver jag ej uppgifva; endast gästgifvare och kronobetjenter kunna be få veta — det ÅC. — Då får herrn (han åkte ensam i sin vagn, som kördes af kusken) ej komma in i staden! — Jag skall blott byta om hästar, de äro tingade Åc. — Detta får ske vid Eklundshof: herrn skall beledsagas dit. — Nej, Jag skall in: Åom ni dristar hindra Mig så skall Jag full(eller: för-) följa Er intill det aldra yttersta, med mera dylikt hot, som denne gormande herre tillät sig emot vakthafvanden, hvarefter han befallde sin kusk köra. — Nej, håll! karlar gör er skyldighet, befallde vaktförmannen och hästarne höllos medan förmannen skref en passersedel, hvarefter den spotske herrn under bevakning fick fortsätta färden genom staden, hvarvid han, som hela tiden var särdeles bråkig, uppstudsig och oförskämd, liksom på hån utropade: Jag har nog sundhetspass! — Kosan ställdes till stadens gästgifvaregård, der hästombyte skedde, likväl utan att mannen sjelf steg ur vagnen, och i dagboken tecknade sitt namn: Statsrådet grefve von Platen!!! Söndags afton den 18 dennes inkom till Känsö, svenska ångkorvetten Thor, kapiten Th. Cederström från Holland, destinerad till Stockholm samt medhafvande Carl Johans och Birger Jarls statyer. Efter intagna nödiga stenkol fortsätter korvetten resan till destinations