Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1853, sida 2

gisva arbetet, utom dess estetiska, äfven ett moraliskt värde. om pjesens närmare innehåll vilja vi här ej orda, dels derför att det torde vara kändt för många af våra läsare, då pjesen blifvit gifven två gånger, dels derföre att vi ej vilja med en sådan framställning minska intresset för dem som ännu ej sett pjesen, i fall den, efter hvad vi förmoda, kommer att gifvas ännn en gång. Min vån Löjtnanten, af samme författare, var en temligen skarp satir öfver icke blott löjtnantens karakterslöshet, som då den utvecklar sig lätt blir låghet, utan äfven öfver såsängan, vare sig den framträder såsom den hederlige minuthandlaren Carlmans nöje af gentila bekantskaper eller den narraktige skräddaremästaren Stambergs tillfredsställelse med titeln stadsmajor. Äfven den qvinnliga svagheten och lättsinnigheten gisslas rätt allvarsamt uti de båda fruarnes karakterer. Afven denna lilla pjes bär ett godt vittnesbörd om sin författare. Karaktererna äro här hufvudsaken, och de äro äfven särdeles lyckligt tecknade. Det hela är för öfrigt mycket underhållande, hvarföre Min vän löjtnanten säkerligen skall ses med nöje mer än en gång. Det har varit oss ett stort nöje, att få lemna de goda vitsord, hvilka de båda nu nämnda pjeserna äro fullt berättigade att erhålla, åt en författare, som uppträdt utan anspråk och som derföre, efter hvad vi hoppas, skall genom arbete och studium nå den fullkomlighet, hvilken många andra af våra författare alldrig nått, derföre att de för tidigt trott sig hafva hunnit den. Båda pjeserna utfördes, såsom det tycktes, con amore af de fleste utaf de spelande. I det första stycket kunna vi ej undgå att särskilt uttala värt lisliga bifall till hr Swartes vackra och intressanta sätt att utföra sin rol. Hr S. äger i sitt spel, särdeles i vissa roler, den lugna och modesta säkerhet, den fina takt, utan all affektation, och det deremellan kraftiga och varma uttryck i både väsen och deklamation, som göra honom till en verkligen god skådespelare, en skådespelare som dnnu går framåt. Hrr Zetterholm och Norrby utförde sina roler i sista pjesen högst förtjenstfullt. De äro och blifva alltid goda förmågor, men de äro redan hvad de blifva, och detta är likväl i afseende på dem icke så litet. I går gafs skådespelet Benjowsky af Kotzebue, något långt och afbrutet af många tablåer, men fängslande uppmärksamheten och rikt på eflektscener. Hr Swartz utförde titelrolen förträffligt. Skada blott att hans röst och figur sakna tillräcklig kraft för en dylik rol. M:ll V. Torsslow, var en helt förtjusande Afanasia, så att man lätt förlåter Benjowsky att han vacklade mellan henne och sin pligt. I morgon gifves den mycket omtyckta komedien Sullivan, och ett lustspel: Två llerrars drång. AAQQ — 9