Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1853, sida 1

— Nå, hvad angår det mig, sade krämaren häftigt, emedan han icke kunde tåla att någon annan förde ordet i hans närvaro. Jag vet bara, att jag i förmiddags hörde talas om en, som var värre än alla verldens hafsfruar. — Hvem menar ni? ropade åhörarne nyfikna. — Einer Trance från Treldenäs! — Sjörösvaren! — Mordbrännaren! — Stigmannen! — Justement, svarade krämaren. Eftersom ni nämner hans bedrister, så hör jag att ni känner mannen. — IIerre Gud! utropade en bonde sorgligt och korsade sig. Har han nu kommit hem igen, då så vi snart höra af några nya olyckor här i trakten. — Ja, det torde väl vara möjligt, sade krämaren likgiltigt. — IIvar har han gått i land? — Det kan jag just inte säga, men en af mina bekanta träffade honom i går i Horsens. Under detta senare samtal öppnades krogdörren, och en ovanligt lång och bredaxlad man inträdde längsamt och ljudlöst i rummet. Han var klädd i en mörkgra vadmals-kofta, vid hvilken en kapuschong, lik den muskarne buro på sina kåpor, var sastsydd. Denna kapuschong gick ned öfver hufvudet, sa att den aldeles dolde pannan; derunder såg man tvenne blixtrande mörkblå ögon, en liten kopparbrun näsa och framstående kinder, hvilka genom solens och vindens samverkan antagit en ännu mörkare färg. Mannens haka var bred och kantig samt betäckt af ett yfvigt skägg. Hela hans yttre röjde en bestämd och energisk karakter, men ett ännu omisskänneligare drag af godmodighet. Oaktadt denne man tycktes böra väcka en viss uppmärksamhet, både för hans ovanliga storleks skull och