Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1853, sida 1

om koleran och åtgärder till förekommande af dess spridning. Aftonbladet innehåller en uppsats med afseende å koleran i hufvudstaden, hvaruti några iakttagelser och anmärkningar meddelas, på hvilka vi ansett oss böra fästa en särskilt uppmärksamhet: Vi hafva, yttrar A.B., under den närmast förflutna tiden försökt spåra ursprunget och begynnelsen till närmare 200 sjukdomsfall, om hvilka vi kunnat erhålla en sådan kunskap, och tro oss på grund häraf kunna uttala den slutsatsen, att deribland allraminst tre sjerdedelar varit sådana, der sjukdomen positift hade kunnat botas, om tvenne vilkor blifvit iakttagna; det ena att genast vid uppkommet illamående söka hjelp och läkemedel, och det andra att iakttaga nödig skötsel och försigtighet. Vi skulle ändock icke anse oss berättigade att uttala detta omdöme, om det icke fullt öfverensstämde med alla de läkares, som vi haft tillfälle att rådfråga. I de allraflesta fall som röra dessa tre fjerdedelar, äfven bland dem som dött inom de förmögnare eller ståndspersonsklasserna, erfar man vid närmare och noggrann efterfrågan, att den egentliga sjukdomen föregåtts af en eller två dagars diarrh, som patienten i början ansett för en obetydlighet. Ibland den återstående fjerdedelen, som hastigare eller på en gång gripits af symptomer, hvilka inom få timmar öfvergått till utbildad kolera, kan lika säkert antagas att ungefär halfva antalet bestått antingen af personer, hvilkas inre organer varit förslappade genom oordentligt lefnadssätt eller som af något svårare dietfel för tillfället, såsom förtäring af mycker feta saker eller rå frukt, det värsta af allt, varit starkt disponerade för sjukdomens emottagande, eller af uslingar, till den grad liknöjde om sig sjelfve, att de anträffats sofvande på bara marken, och derigenom ådragit sig en så stark förkylning, att deras återställande äfven ifrån hvilken annan höstfeber som helst skulle varit ganska problematiskt. Till den återstående åttondedelen komma då att räknas sådana, som antingen insjuknat af alteration och sinnesrörelse vid åsynen af döende, eller i följd af vistandet i sumpiga belägna trakter och osnygga boningar, som i allmänhet har en stor andel i febrars framalstrande, och hvilka båda omständigheter torde utgöra en väsentlig orsak