Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1853, sida 1

Sjelfva krögarmor stod vid spisen, sysselsatt att tillaga en maträtt. Hon var en till åren kommen qvinna af mycket bestämdt och manligt utseende. Hennes mörkbruna hy erhöli en ännu lifligare färg af eldskenet. Hvar gång hon lade nytt ris på elden, kastade lågorna ett klart sken på krigarnes polerade vapen och upplyste dessutom den öppna bakgrunden i ena ändan af krogen. Denna bakgrund gränsade till ett stall, hvari tvenne hästar och några kor i fredligt sällskap förtärde sin astonmaltid. Det öfriga af rummet upplystes af en lampa, som hängde i ett snöre ned if än taket. En hylla var uppslagen långs utåt vaggen, och pryddes af en lång rad blankskurade tenutallrikar. Midt under dessa hängde en stor tafla af ek, på hvilken ett krusifix var utskuret. Denna taslas prydliga förgyllning och bibelspråk, hvilka i munkskrift stodo vid korsets fot, gåfvo anledning till den förmodan att taflan fordom tjenat till prydnad i någon kyrka, hvarifrån den troligen blifvit tagen af främmande krigare och dvarlemnad i krogen. En lång stund herrskade i rummet en allmän tystnad, som blott afbröts genom ett och annat ord af soldaterne. Slutligen tystnade äfven desse, då de slu