Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. Vi hafva bekommit underrättelser från Paris af d. 9 och från London af d. 8 dennes. Annu hade icke ingått något officielt svar sfrån S:t Petersburg på de af Porten äskade ändringar i Wienerförslaget. Engelska och I franska regeringarne hafva imellertid på förtrolig väg fått veta, att det första intrycket, som Dortens ändringsförslag förorsakat hos czaren, varit af den natur, att man, så vida han icke bättre besinnade sig, hade att vänta deras förkastande. Man emotsåg nu med spänd väntan crarens slutliga svar, hvilket man hade föga förhoppning att antaga skola blifva bifallande. Engelska ministrarne hafva, efter ingåendet af de oroande underrättelserna från S:t Petersburg, haft flera sammankomster, i hvilka man, enligt all sannolikhet, förhandlat den frågan hvad som för England vore att göra, om Ryssland förkastade Portens förslag. Resultatet af dessa öfverlåggningar är naturligtvis icke bekant. Får man sätta tro till oppositionstidningarne, så sortsar oenigheten inom ministeren, der lorderna Palmerston och Russel skola vara sör ett kraftigare uppträdande, medan Aberdeen och Clarendon sägas vilja böja sig för Rysslands vilja. Times har imellertid d. 6 en längre räsonnerande artikel, hvari påstås, att de 4 nämnde ministrarne äro fullkomligt enige i orientaliska frågan. Uppsatsen går för öfrigt ut derpå, att man icke kan vänta, att czaren skall inlåta sig på någon förändring af Wienerförslaget. I det hela är dock denna uppsats, liksom denna tidnings förra ledande artiklar om de turkiska angelägenheterna, sväfvande och otillförlitlig. Farhågorna för hvad som skall hända, i fall, såsom är ganska troligt, czaren af politik och högmod icke antager Portens förslag, hafva icke blifvit utan sin verkan på börserna i Paris och London; fonderna sjunka uti båda dessa hufvudstäder och i den förra har spanmålsfrågan, som för öfrigt till följe af spanmålsprisernas fallande förlorat betydligt af sin oroande karakter, fått träda i bakgrunden för den orientaliska frågan. Belgiska och franska tidningar söka lugna publiken med sådana försäkringar, som, att, om än Ryssland förkastar Portens förslag, så uppstår deraf icke den ringaste fara för freden, emedan, såsom de taga för aldeles gifvet, England och Frankrike skola öfverlemna Turkiet åt sitt öde, hvilken makt då icke har annat att göra än att foga sig efter de tvingande omständigheterna och obetingadt gå in på alla Rysslands fordringar. Nu är det dock först och sramst icke så aldeles säkert att England och Frankrike skola handla så fegt och trolöst, att de lemna Turkiet i sticket, efter att först hafva inledt det i dess nuvarande kinkiga belägenhet. Att de, för den kära fredens skull, kunna hota Turkiet med att öfvergifva det, om det icke underkastar sig, är icke otroligt; men låter icke Turkiet skrämma sig, utan står fast och förr utsätter sig för faran af ett krig, än underskrifver sin sjelfständighets dödsdom, så kunna väl icke de vestra stormakterna, glömske af alla sina löften och försäkringar att skydda Turkiets integritet, prisgifva denna åt czarens inkräktningslystnad. Såsom flera öfverensstämmande underrättelser gifva vid handen, är sinnesstämningen i Turkiet så retad emot Ryssarne, att sultanen och hans ministrar skulle sätta vida mera på spel, om de utan svärdsslag ginge längre i koncessioner för Ryssland, än om de vädjade till vapenlyckan. Under sådana omständigheter ar det föga troligt, att Porten låter sina allierade intala sig att oförändrade uttaga de skymfliga vilkor, som diplomaterna i Wien försökt föreskrifva den, utan tvärtom ganska sannolikt, att den af folkets starka påtryckning finner Sig föranlåten, att, tillochmed öfvergifven af sina allierade. våga en kamn för sin ära ach sitt