Article Image
I a — Å 2—422— Kolerarapporten srån Gefle innehåller att d. 1 Sept. hade under det förflutna dygnet 5 insjuknat och 2 dött. Från farsotens början uppgifvas 21 insjuknade och 10 döde. Sjukdomen uppehåller sig, enligt Norrlandsposten, uteslutande i östra delen af staden, der den först utbröt, en stadsdel med ett särdeles osundt läge, tätt och illa bebyggd och med stadens i allmänhet fattigaste och således mot sjukdomar äfven illa skyddade befolkning, så tätt ihoppackad att 8, 10 å 12 personer ofta befinnas sammanboende. Detta oaktadt säges sjukdomen ännu vara af en ganska mild karakter, så att mången betvislar att den verkligen är asiatisk kolera. — Äfven här bekräftas alltså kolerans epidemiska karakter. Att den blifvit vinförd eller insmugglad, har ej kunnat beviSas. Bland de kolerasall som här inträffat har äfven varit en och annan af de emigranter, som fortfarande under sommarens lopp, tid ester annan, hit anlandt: Så har af de sednast ankomna en moder för tre barn, hvaraf ett dibarn, dött, och sadren svårt insjuknat. Sjukhuset har emottagit mannen och sattigvärdens föreståndare tagit en välvillig hand om barnen, hvilka man, förmoda vi, måste söka återsända till deras hemort. Ått emigranterna här lätt utsättas för koleran, är naturligt, då de efter måhända flera dygns resa, derunder de fått tillbringa hela nätter under öppen himmel, komma hit, utan att hafva gått på förhand i författning om ordentligt nattherberge, och dessutom här nödgas uppehålla sig flera dagar, med den kost, som deras matsäckar kunna gifva dem. Detta lefnadssätt kunde framkalla kolera, äfven om den ej förut funnes på stället. — Det torde alltså ej vara obefogadt, utan fastmer en skyldighet, att varna de utvandrande för sådana utvandringsorter, der koleran utbrutit. Kanske skulle en sådan varning kunna komma till deras kännedom, om respektive landsortstidningar ville reproducera densamma. — Man har anmärkt att farsoten här i Götheborg i allmänhet angripit ett öfvervägande antal af personer från andra orter, hvilka uppehållit sig härstädes med en tillfällig arbetsförtjenst. Sannolikt utgöra deras vårdslöshet, klena kost och ovana vid temperatur-förhållandena hufvudorsakerna härtill. 2e Lidn. Upsala meddelar följande: Efter entreprenadauktionen å uppförandet af den nya kemiska byggnaden har konsistorium akademicum, bland de inkomna anbuden, antagit byggmästaren härstädes Anderssons, uppgående för samtlige husen samt den blifvande brunnen till öfver 80,000 rdr bko. De öfrige anbuden lära varit vida högre, synnerligast prof. Havermans. — När staten nu för denna byggnad anslagit 66,666: 32 sk. bko, måste således af akademiens fonder tillsläppas minst 13,333: 16 sk. bko, hvilka sålunda myndigheterna på eget bevåg och utan all redovisningsskyldighet anslagit. Efter de ovederlagda och ovederläggliga upplysningar vi meddelat om de Upsaliensiska prosessorernas oerhörda sätt att tillvagagå med sina byggnadsföretag för universitetets råkning, om deras samvetslösa slöseri med akademiens och statens medel, och om de hinder de med allt detta lägga för universitetets förflyttning från Upsala — är det i sanning temligen harmligt, att se desse herrar, trotsande allt förnuft, all erfarenhet och den allmänna opinionens dom, som torde komma att en gång uttala sig ännu allvarsammare än som hittills skett, fatta ett beslut sådant som det ofvanskrefne. Icke nog med att de till den ifrågavarande byggnaden, med sina våningar för fyra professorer, anslagit de 100,000 rdr rgs man lyckades aflocka de beskedlige ständerna, utan att taga denna byggnads nödiga inventarier och vetenskapliga instrumenter med i betraktande; de anvisa derutifver 20,000 rdr rgs af akademiens redan uttömda finanser. Sannolikt blir icke ens detta tillräckligt och då blir det väl åter Rikets Stander, som skola tiggas om hjelp att draga kärran ur dyn, såsom det skett förut med bibliotheksbyggnaden i Upsala, såsom det skedde vid sista riksdagen med Stockholms barnhus, såsom det skett med en mängd andra byggnader och institutioner, hvilka man låtit en vårdslös förvaltning bringa nära till branten af en fullkomlig ruin. Skall då aldrig Svenska folket få se en damm satt mot detta oförlåtliga förfaringssätt? — Till svensk och norsk konsul i Lubeck har, enligt underrättelse med snallpost, i ledigheten hlifvit förordnad handlanden derstädes AE wm

9 september 1853, sida 3

Thumbnail