Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 207.) — Ack! min stackars vän! sade fru d Horigny hasligt, utan att göra sig mödan att fälla en tår; men det der är endast enskilta olyckor, hvilka försvinna för den allmänna lyckan ... Nå väl! jag föreslår er en djerf handling, som likväl liknar ett drag af snille, om sådant också inte finns. Den stackars gubben har i första rörelsen af sin förtvislan begärt att blifva I hängd ... men i våra dagar borde han hafva betänkt, att en repstump nägra fot ifrån marken skulle vara en dålig tröst för hans saderliga smärta . laga ni så att han blir frikänd, derigenom att ni råder honom att säga, att det var på edra order som han utsläckte fyren, och säg honom att ni ikläder er ansvaret derför; på detta sätt blir det er som Frankrike har att tacka för Mauclercs död. — Men ni glömmer då att denne underordnade tjensteman dömmes just för samma fel, som ni begär att jag skall taga på mig. — Nå väl! hvad är väl enklare? den underordnade blir brottslig, den högt uppsatte deremot har vid samma handling icke gjort annat än han haft rättighet till. Har man kanske blifvit utnämnd till intendent öfver Guyenne för ro skull . .. Att hafva rätt eller