Äärsverten. Konungens besallningshafvandes härstädes den 18:de nästlidne Åugusti till kongl. Statskontoret afgifna andra årsvextberättelsen för länet lyder sålunda: Sedan en för vextligheten särdeles gynnsam väderlek med omvexlande regn och värme alltjemt från medlet af sistförlidne månad ägt rum, har årets äring, i följd häraf, erhållit en betydlig förbättring. Hvad höstsädet angår, så har detsamma väl icke, i anseende till den under vintren ogynnsamma väderleken och den under försommaren rådande starka torka, i någon väsendtligare mån kunnat upphjelpas af det efter ofvanberörde tid mera ymnigt erhållna regn, men har genom detsamma dock den fördel vunnits, att brådmognad förekommits och att axen blifvit något kärnfullare. Deremot har nämnde gynnsamma förändring i väderleken haft ett så mycket fördelaktigare inflytande på vårsädet, i det att detta säde, hvars tidigare utseende ingaf farhåga för missvext, nu visar sig i ett skick, som är särdeles lofvande för skörden deraf; hvadan alltså, i afseende på äringens nuvarande beskaffenhet, någon brist på spanmål för länets behof icke synes vara att befara, derest inhöstningen får ske under derför tjenlig väderlek, men hvaremot, angående utfodringen, ett betänkligare förhållande visar sig, enär säden, såsom i allmänhet tunn och kort, icke kan antagas komma att med halm-tillgång fylla den soderbrist, som genom årets missvext a hö uppkommit. Förhållandet med de särskilta sädesslagen kan alltså anses vara i allmänhet följande: Höstsädet af Hvete och Råg: Då af ofvan uppgifna orsaker brådden å många med detta säde hesådda fällt helt och hället utgått, så att dessa måst omplöjas och med värsäd i stället besås, samt det å sista tiden erhållna regn ej kunnat för dessa sädessorter, i anseende till desammas mera framskridna utveckling, blifva af det gagn, som för vårsädet föresinnes, således icke några sådana förändrade förhållanden, som kunna gifva anledning till att frångå den i första årsvextberättelsen uttalade åsigt, att afkastningen af ifrågavarande säde hlifver högst ringa, för Hvetet i det närmaste gränsande till missvext och för Rågen långt under medelmåttan i vanliga år. — Å de ställen der Råg blifvit inhöstad, har den visat sig af god beskaffenhet, men mycket ringa gifvande. Väårsådet af Korn, hlandkorn och Hafre: Hvad som af dessa sädesslag i behörig tid uppkommit samt ej förrän den regniga väderleken började, gått i ax, har af det från medlet af sistlidne månad mera ymnigt erhållna regn betydligt förbättrats, och blilver efter all anledning väl matadt; men då utsädet på en mängd fällt icke förr än på den sednare tiden uppkommit och detta svårligen kan komma att lemna en mognad kärna, som unctödtaues är tunnt och fläckigt, lärer således kunna antagas, att ifrågavarande säden icke dessmindre komma att lemna en afkastning under medelmåttan. , Trind ådet af Arter, Böner och Vicker: Som dessa sädesslag börjat blomma förrän tillräckligt regn föll, hafva de ej särdeles vext, i följd hvaraf, oaktadt matningen säkert blifver god, afkastningen icke kan anses blifva svarande mot medelmåttig skörd. Linet är öfver allt kort, men synes böra lemna medelmåttig skörd, Potatisen är i riset ovanligt jemn och frodig, samt bör efter nuvarande utsigter lemna en god skörd. Höet: Missvext häraf kan anses hafva ägt rum, enär skörden deraf gifvit endast 1:del högst å:del emot hvad i någorlunda goda år plägar erhållas; hvadan ock då afkastningen af de artificiella ängarne äfven lemnat ett mindre gynnsamt resultat samt höstsädet slagit felt och värsadet visar sig icke hinna till vanlig längd i