Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1853, sida 1

ironiska Utfall i fåsadt mått, för att icke förlora fältet. rigny ändtligen, i det han höll resultatet af hr de och sjelfsväld, i det att han gjorde dem till grundsatser; ty, nödsakad att gifva något med sig, fortfor han: — Om ni ändå gifvit företräde åt någon högt uppsatt man! Att blifva bedragen för en sådans skull ... för en maktig man... för konungen ... se, det skulle anstått er ... om också inte mig... men att blifva intagen i en uti brott nedsölad usling, i en skurk, en sjöröfvare, det är för starkt! — Jag trodde mig kunna hoppas att fördelen vid jemförelsen skulle blifva på min sida, tillade han med en ironi, Som han försökte att göra bitande. Nu började fru dillorigny att förstå; men okunnig om han ägde några bevis i sina händer, trodde hon sig åtminstone för att icke gå ifrån sin vana böra fortfara med osanningar, och ålergaf hr d Horigny hans — Nå, hvad säger ni om detta bevis? sade dHoVernizacs undersökningar framför hennes ögon. i Fru dHorigny höjde på axlarne. — Kan ni neka till att detta bref är ifrån er? . . . Fru d Horigny vände hnnom ryggen utan att svara. DeIorigny utfor nu i de bittraste förebräelser— Nå men, min Gud, sade fru dlorigny i det hon värdslöst vände sig om, begriper ni då inte, att, då jag ju visste till hvilken jag skref, så ville jag endast locka honom i snaran .. Ni vill ju stiga till de hössta äreställen, och jag hoppas att en sådan fångst skulle gjort er heder. I — Men hvarför då inte förut underrätta mig derom? — För att skämma bort alltsammans, ja? MauI clerc har varit skickligare än jag, jag medger det;