Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1853, sida 1

PHiskarehustrun dröjde att svara, och Georg led alla möjliga hjertats qval ... Han var således dömd till ett lif, som icke delades af Marie? ... — Se, nu öppnar hon ögonen ... men inte utan stor svarighet, sade siskarehustrun ändtligen, i det hon upplyfte flickans hufvud till sitt bröst ... Ja ... hon andas ... men hon är mycket svag... hennes händer äro brännande heta ... Då sände Georg en suck till Gud och emottog af honom med djup tacksamhet detta lif, som ännu belystes af en hoppets stråle. (Forts.)