Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1853, sida 1

nen skulle tvingas, att den enda dag i 1 veckan, då de kunna äga någon frihet att besöka sina hem, att njuta irisk huit och så ägna sig åt sin ålders naturliga behof af förströelse — dilla bundna på skolrummet. För att asböja dessa olägenheter, som nästan alltid åtfölja de eljest ganska nyttiga söndagsskolorna, föreslogs, att en skola skulle inrättas, som vore öppen hvarje afton i veckan, till samma tid som de vanliga söndagsskolorna, d. v. s. 3 timmar, och att stadens samtlige fabriksbarn skulle fördelas på dessa dagar, så att hvarje barn finge besöka skolan en afton i veckan. Om den personal, som borde komma i åtnjutande af undervisningen, d. v. s. alla ifrån 13 till 16 å 17 år, utgör 240 personer, så skulle, då dessa fördelades på 6 dagar, skolan dagligen komma att bevistas af 40 lärjungar. I så fall behöfdes icke mer än ett skolrum och en permanent larare. Dessutom hade man söndagen fri, hvarigenom tillfälle vore, att på denna dag undervisa några mera försigkomna och således förse skolan med en högre klass, hvilket äger stora fördelar, hvarom här blefve för långt att orda. Särdeles vore detta gagneligt om man finge använda söndagsförmiddagen, likasom det sker i Stockholms slojdskola; men detta lärer ej vara tillåtet, emedan barnen, heter det, då skola gå i kyrkan. Nen när de nu icke gå i kyrkan, och då undervisningen på skolrummet kunde vara förenad med en kort gudstjenst, som kunde göras för barnen mycket lärorikare och uppbyggligare än kyrkogudstjensten? — Detta skäl gäller ej — ty sabbaten skall hållas i helgd. Men i alla fall: efter den utstakade planen skulle barnen åtminstone få 3 timmars undervisning i veckan. Denna tid är öfvermåttan knapp, men den är dock bättre än ingen, och en varm och nitisk lärare kan, om han använder en rätt method, på denna tid uträlta icke obetydligt. Dertill fordras dock nämnde egenskaper å lärarens sida: värma och nit, alvensom goda lärogålvor, hvilka icke få bestå blott uti att kunna höra katkeslexor, utan uti förmåga att muntligen framställa och göra lefvande de kunskaper, som skola meddelas. Det muntliga föredraget blir nemligen i en skola sådan som denna, hvarest barnen ej äga andra skolböcker än på sin höjd katkesen, och ingen tid att läsa dem, det enda undervisningssätt, som kan bära någon frukt. Och vi hafva deraf sett förvånande resultater. Sådan var planen. För dess utförande begärde den ofvannämnde personen, hr S. Hedlund, blott tvenne saker: tillstånd å fabrikanternas sida, att unna sina barn 3 timmars ledighet i veckan, samt en skolafgift af 2 rdr bko för hvarje barn, dervid dock det vilkor sastades, ett man skulle garantera ett belopp af minst 250 skolafgister under 2 år samt särskilt för skolans anläggning bevilja 2 rdr rgs för hvarje barn. Blefve detta beviljadt, erbjöd sig hr H., att etablera skolan och förse den med lärare, samt vaka öfver dess fortgång under 2 år. Det torde tillåtas oss att redogöra för de villkor, som här äro stipulerade. Afgiften af 2 rdr bko för hvarje barn utgör 500 rdr bko, — — Fiskarehustrun dröjde att svara, och Georg led alla