Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1853, sida 1

sina underhafvandes bekostnad söker att underhandla med amiralitetet? ... Hvad skall man säga om det uppdrag jag fått och om din egen skrifvelse till amiralitetet, den man skickar dig tillbaka? ... — En skrifvelse till amiralitetet! utropade lEcureuil, med en rysning af djupt misstroende, som, likt en plötslig blixt, meddelade sig åt alla. Mauclerc utsträckte handen för att emottaga portföljen; men snabbare än han, störtade JhEeureuil fram, grep tag i den och öppnade den . . . Mauclerc rusade med väpnad hand på honom för att bemäktiga sig bytet, men säg med fasa änterbilor höjas öfver sitt hufvud och pistoler rigtas emot sitt bröst. Han kände att det sken af anseende, som han hittills bibehållit, fullkomligt försvann för denna hämmande stråle. Vid skenet af lyktan, läste man begärligt hr dllorignys svar på piratens bref, afvensom sjelfva detta bref. Ropel: Förråderi! hördes ifrån hvarje mun. Mauclerc blef omringad, gripen och bunden med samma täg, som förut hållit Georg fängslad ... Man ville slå honom, men nu var det fyrvaktarens son, som försvarade honom. — Låt honom lefva, sade han, han skall blifva en gisslan för er, ni kan i er tur utlemna honom. — Utlemna honom! ... hvartill skulle det tjena? ropade man på alla håll, utlemna honom till våra siender, Våra bödlar? — Hören mig, sade Georg, jag vill rädda er likasom jag hämnat er; ja, se här er hämd, ropade han, i det han pekade på Mauclerc ... och se der er räddning, tillade han, utsträckande sin hand emot det engelska fartyget, Följen mig upp på detta fartyg, för att straffa Maucleres bundsförvandter, lätom oss der plantera den franska flaggan, och när ni sedan återeröfrat den, så svär jag eder, att man inte skall bestrida er rättigheten att behålla den!