Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1853, sida 2

ständighetens skull bör nämnas att den aflidnas man ett par dagar förut varit lindrigt illamående, men var fullkomligt återställa före hustruns insjuknande. Hans illamående var för öfrigt så obetydligt, att det icke varit värdt att vidröra utan med anledning af det sednare inträffade dödsfallet. Att ett eller annat kolerafall kan yppa sig hafva vi förut antydt möjligheten af; oaktadt det aldeles utomordentliga nit karantänsech kustbevakningen utveckla, lär det tyvärr icke vara görligt att under nuvarande mörka aftnar helt och hållet förebygga all smuggling, och å landsidan lemna spärrningsanstalterna ganska mycket öfrigt att önska. Det är emellertid att hoppas att man, genom att alltjemt, så snart något misstänkt fall förekommer, genast afskilja, skall kunna fortfarande förhindra att epidemi uppstår. Det är också sundhets-autoriteternas afsigt att gå tillväga på detta sätt. Hvad som i denna berättelse är att lägga vigt uppå, det är, att ibland de misstänkte, insperrade, således i beröring med kolerasjuke lefvande menniskorna har icke på längre tid något sjukdomsfall ägt rum, hvaremot sjukdomen helt oväntadt utbryter i en annan trakt af staden, först helt lindrigt och sedermera såsom fullt utbildad kolera. Kan något tydligare bevis begäras derpå att sjukdomen är af epidemisk natur, låt vara att den ock derjemte vore kontagiös? För att det emellertid skall vara klippt, och för att ej helt enkelt erkänna att sjukdomen här ställt sig oberoende at sundhetsnämnden och alla andra spärrsjuke myndigheter, sramkastar Sn.-Post., att oaktadt det alldeles utomordentliga nit karantänsoch kustbevakningen utveckla, lärer det tyvärr icke vara görligt, att under nuvarande mörka aftnar (i Augusti månad!) helt och hållet förebygga all smuggling. — Ar det icke ock just detta som å vår sida blifvit sagdt? Har man icke framhållit den omständigheten, att om äfven koleran transporterades blott genom smitta, så vore ändock karantänerna ändamålslösa, derföre att våra kuster aldrig kunna så strängt bevakas, droge man äfven en militärkedja från Ystad till Haparanda? Månne ej detta blifvit uppenbarligt, då icke ens Malmö förenade kustoch karantans-bevakning kan i Augusti månad, inom en inskränkt terräng, hindra personer att insmuggla sig i staden? — Dock är det af Sn.P:s egen framställning sannolikt, att någon Smitta här aldrig blifvit insmugglad. Det har inträffat här såsom på de flesta orter: sjukdomen har begynt med lindrigare magplågor eller kolerin och har slutligen stegrats till kolera. Så var åtminstone förhållandet här i staden. Ett par veckor innan koleran bröt ut, klagades allmänt öfver diarrheer, rödsot och allahanda dåliga dispositioner i afseende å magen. Koleran var således sannolikt ingenting annat än den stegrade graden af detta illamående. På theatern gafs i går afton ettlustspel: När man inte har pengar af F. Hedberg. Mången hade väl varit intresserad af att lära huru man skall bära sig åt, då man är i den svåra kathegorien att inte ha pengar, och salongen var derföre ganska fullsatt. Huruvida man fann det lättsinniga exempel, som här gafs, efterföljansvärdt, känna vi ej, men säkert är att publiken var högeligen road af att se lösningen af den svåra frågan. Pjesen, hvilande på åtskilliga orimliga förutsättningar, var nemligen rik på komiska situationer och karrikatyrbilder. Dertill kommo en frisk dialog och flera roliga kupletter, så att åtminstone hufvudändamålet med en komedi, som väl är att narra folk att skratta — ett ändamål som i sanning ej är att förakta — fullkomligt vanns. Utförandet var lifligt och roligt. Vid spektaklets slut blef författaren, hr Hedberg, inropad. Sedan till i går e. m. sockenstämma blisvit utlyst med domkyrkoförsamlingens medlemmar, i och för väckt fråga om förändring i kyrko-reglementet, hade på utsatt tid ett antal personer infunnit sig i det vanliga förhörsrummet. Efter det restlängden för det förflutna året blifvit uppläst och godkänd, förekom den annoncerade frågan om förändringen i reglementet. Redan 1851 års revisorer hade föreslagit att någon inskränkning skulle göras i den utsträckta valrätt, enligt hvilken, såsom bekant är, hvarje till 21 år kommen för sig sjelf mantalsskrifven församlings-medlem har i församlingens alla ärenden lika rösträtt. Då revisorerne ansett obilligt, att personer, som ingen skatt betala till kyrkan, d. v. s. alla som få sina afgifter afskrilna, hvilka uppgå till nära hälften af alla röstberättigade, skola äga lika rösträtt med de betalande, och sålunda kun