skrifvit en arbetsrace af percheronshästar, emedan det just är för arbetsracens förbättring, som mycket bör göras. — Det är naturligt, att de nu införskrifna ännu ej kunnat blifva rätt aklimatiserade: de föda Sig ej rätt väl, och hafva en något tunn hårbetäckning; men denna sednare rättar Sig redan i andra generationen efter klimatet. — Oaktadt något bestämdt resultat således ännu ej kanspåstås vara vunnet, bör man dock afvakta följderna af de till Nerike införskrifna hästarne, innan några ytterligare åtgärder vidtagas. Grefve Beckfries hade ej funnit de norrska hästarne motsvara de förhoppningar man vid dem sästat. Orsaken dertill vore att, ehuru man i Norge hade utmärkta kreatur, gick man vid deras betäckning tillväga utan all ordning. Hästarne utsläppas på gemensamma beten och få para sig efter behag. Derigenom har racen ej blifvit konstant, hvilket vore en stor olägenhet, alldenstund man med halfbloddjur alltid måste befara återslag. Tal. kunde ej säga huruvida Percheronsracen passade för Sverge, men den vore en konstant race och skall utan tvifvel här göra stort gågn. Tal. hade denna vinter sett en Percheronshäst i 26 gr. köld framför ett tungt tackjernslass. Ilärbeklädningen rättar sig, såsom man af flera exempel funnit, redan i 2:a generationen efter klimatförhållandena. Baron H. Hamilton ville Såsom ordf. i Nerikes hushållssällskap upplysa, att alla de personer, som i Nerike emottagit någon eller några af de införskrifna Percheronshästarne, hade med dem yttrat den största belåtenhet. Man betraktade dem såsom rigtiga mönsterdjur, både mödrar och föl. I Frankrike begagnas de såsom ridhästar och äro ypperliga galoppörer. — Norrska hästen vore alls ej lamplig för jordbruket, men han är en draghäst på långa färder. Tal. hade med en sådan häst kört 10 mil om dagen, hvilket ej varit möjligt ens med en sullblodshäst. Såsom dragare trodde tal. derföre att den norrska hästen ägde företräden, hvilka skola göra, att det dröjer länge innan han blir utträngd af någon annan race. Statsr. Wern glömde nämna att några Percheronshästar med deras föl voro hitförda, så att således det vore tillfälle att betrakta dem. Percheronshästen vore ej drygfödd i förhållande till sin volym. Tal. instämde med grefve Beckfries att norrska hästen saknade konstant race. Det vore derföre ytterst svårt att finna något fullgodt exemplar. Tal. hade pröfvat engelska hästar af Clevelandsrace. De voro vackra till formen och utmärkta vagnshästar, men i afseende å lynnet ej passande till draghästar. Detta ha deremot de flesta af de norrska, men ej alla. Deremot är Percheronshästen häruti utmärkt. Han går med orubbligt lugn för plogen och äger häruti en ovärderlig egenskap såsom åkerbrukshäst. Deremot trodde tal. honom ej vara passande till ridhäst. — Underläraren vid Degeberg, som hittills förkastat alla svenska jordbrukshästar, hade vid åsynen af en Percheron yttrat, att han nu funnit en rigtig häst i Sverge. Grefve A. Rosen bad om ursäkt att han, ehuru blott sjöman, yttrade sig i hästfrågan, då han kände ordspråket: en sjöman till häst är en styggelse för både Gud och menniskor; men han hade tillfälligtvis en gång i Lille kommit i samtal med ett par af Frankrikes största hästhandlare, af hvilka den ene skulle uppköpa 3,000 remonter för fransyska armkåen, den andra uppkopa hästar till de spanska diligenserna, och det var för detta samtal tal. ville redogöra. Vid underrättelsen att man till Sverge införskrifvit Percheroner, förklarade den ene hästhandlaren att det var en förträfflig race och att intet bättre val kunnat göras i afseende å hästarne, men då i Sverge behöfdes icke blott en stark häst, utan äfven en lätt, så var det mannens råd, att Percheron-racen först kroiserades med en finare race och denna afkomma sedermera nyttjades såsom beskällare för den Svenska racen. Gör ni ej det, yttrade mannen, utan kroiserar direkte med Percheron, erhålla ni hästar med stora hufvuden, stora bukar och korta ben. Mannen kände de svenska hästarne och ansåg dem likasom öfriga svenska kreatur, vara förträffliga hemdjur. Att de icke voro så goda de kunde vara, berodde blott derpå, att de, särdeles intill tredje året, föddes för illa, såsom fransmannen trodde fallet vara med alla arbetare i Sverge, vare sig menniskor eller djur. Diskussionen inom denna sektion förklarades nu slutad och allmänna sammankomsten begynnte. (Forts.) — — RR, RR Me gt Dr tan sata