Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1853, sida 1

för några ögonblick taga er plats och er kavaj besittning. Just i den hytt, dit ni kommer, finner ni skrifdon. Men lofva mig att återkomma inom fem minuter. Jag kan inte skänka er mera, om ni inte vill att jag skall bittert ångra min första goda gerning. Det behöfver väl ej sägas att Georg gaf sitt löfte. I detta ögonblick af flyktig lycka, kände han redan alla sina förhoppningar åter upplefva. Inom mindre an en minut voro fångens band lätt upplösta. I.: Ecurcuil intog Georgs plats, och denne senare skyndade tyst utför trappan och öppnade dörren till den hytt, der Marie led de rysligaste qval; men då hon nörde nyckeln vridas omkring i låset och sedan igenkände Georgs drag, trodde hon att räddningens stund var kommen. Den unge mannen, på knå framför henne, höll hennes händer slutna i sina, med ett outsägligt uttryck af kärlek och vemodig glädje. Två dagar voro knappt förflutna sedan Marie låtit Georg förstå att hans känslor voro delade af henne; men de hårda pröfningar, som de uthärdat tillsammans hade mognat denna kärlek, som redan blifvit gammal genom sina lidanden. Några ögonblick förflöto under tårar, qväfda snyftningar, innerliga och ömma suckar, utan att ett enda ord uttalades. — Ack! nu lemnar du mig inte mera? sade Marie, i det hon konvulsiviskt tryckte den unge mannens hand och slöt sig till honom såsom den enda tillflykt, som numera återstod för henne. (Forts.) niinini—