För någon tid tillbaka innehöll Åstonbladet en recension öfver tendensromanen Far och Son af C. F. Ridderstad, deri några anmärkningar, sagda i ganska undfallande ordalag, framställdes emot nämnde arbete. Det yttrades ganska rigtigt, att de första häftena al Far och Son emottogos med högljudt bifall, men att man om de sista haft föga eller intet att nämna. Å. B. framhåller ytterligare det obestridliga förhållandet, att förf. något skjutit