Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1853, sida 2

ga många andra arbetare i Herrans vingård. — Amoy har den 18 Maj intagits af en annan insurgentskara, medlemmar af den s. k. kortknif-föreningen. Stadens försvarare betedde sig ytterst fegt och lupo sin kos derifrån utan att ens våga det ringaste motstånd. Amoys eröfrare, som der vidmakthålla den bästa ordning och skick, stå icke i någon direkt förbindelse med ivälfards-utskottet i Nanking, utan föra krig på egen risk, men öfverlemna dock detta emot god betalning sina eröfringar. De äro icke eller kristna, utan äkta chineser, d. v. s. fullkomligt likgiltige i religionssaker, lätande en hvar tro och dyrka hvad han behagar. Denna skara ämnade snart angripa Canton. Amerikanska expeditionen emot Japan skulle den 5 Juni samlas vid ön Hapakiang i Lieukiugruppen, den 18 afsegla till Nangasaki och derifrån till Jedo. Commodore Perrys instruktioner bjuda honom att gå fredligt till väga vid fullgörandet af sina uppdrag. Men vilja Japaneserna ej taga reson, då brukar han våld. Expeditionen är så stark, stt man kan ernå hvad man vill. Korrespondenten berättar vidare att, enligt privata meddelanden från Schanghai, ryska czaren i Oktober erbjudit hofvet i Peking sin hjelp emot afträdandet af ett par provinser i mellersta Asien, sannolikt lilla Buchariet och Hibet? Ryssarne intrigera starkt i Amurs flodgebit och Mantschuriet. Amerikanska regeringen har befallt sin minister i China att iakttaga den strängaste neutralitet, dock med det vigtiga tillägget, att genast mellankomma, så snart en annan nation tar parti för någondera af de stridande parterna. Skulle nu Mantschuerna i sitt stora trångmål taga Rysslands hjelp i anspråk, så vore det möjligt, att man snart nog finge se Ryssar och Amerikanare möta hvarandra som fiender i östra Asien eller vestra Amerika. Att en gång en sammanstötning kommer att dem emellan äga rum i dessa verldstrakter, derom råder numera intet tvifvel. Ej eller derom att europeiska eller amerikanska ossscerare tjena i insurgenthären. Detta förhållande fördöljes med slit. Afunden emellan Ryssland och Förenta Staterna våxer med hvarje dag. Ingendera skulle tåla, att den andra statens undersåtare kämpa emot Mantschuerne. Detta veta de främmande soldnärerna i insurgenthären och afhålla sig derför från hvarje förbindelse med sina landsmän. Franska Monitören påstår i en artikel om uppresningen i China, att insurgenterna icke i verkligheten äro kristne, utan att de gifva sig sken af att vara det, för att förvärfva sig europeernas välvilja och sympathier. Monitören tror, att insurgenterna äro en samling af medlemmar af hemliga sällskaper, lycksriddare, brödlösa lärde, röfvare och tjufvar. Den enhet och sammanhållning, som hittills utmärkt uppresningen, gå allt mer och mer förlorade. Icke blott provinser, utan äfven mindre distrikter, uppträda som oafhängiga stater med egna furstar. Chinas upplösning är imellertid att anse som oundviklig. Mantschudynastiens fall skall troligen hafva till följd, att Chinas biländer, Mantschuriet, Mongoliet, Thibet o. s. v. skilja sig srän det himmelsk riket. Times är af den mening att, när det chinesiska riket upplöses, herraväldet öfver chinesiska Tartariet — hvarmed väl förstås hela den del af Asien, som ligger emellan Ryssland och den stora muren — om icke äfven öfver Thibet, skall tillfalla Ryssland. Den ser dock deri ingen fara för Englands besittningar i Indien.