Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 195.) Leureuils ansigte, som synbarligen lifvades då han hörde den utlofvade belöningen omtalas, förrådde att han icke var så likgiltig för jordiska intressen, som den salske markisen tycktes vara. I ett ögonblick beslot han att af sin tillfälliga fångenskap draga all den fördel, som slumpen erbjöd honom. Med andaktsfull min och händerna korsade öfver röstet. böjde han knä vid sängen, hvarifrån domaren aflägsnade sig för att lemna honom plats; sedan han derpå uppmärksamt betraktat Mauclerc, uppgaf han plötsligt ett rop af öfverraskning. — Det år han! utropade han. 0. Gud vare lof, som låtit mig träffa honom i dessa sista ögonblick, medan jag ännu måhända kan utföra mitt hvärf. — Hvad säger ni? känner ni markisen? — Den här! det är inte markis de Vauglas ... det är . . . ack! jag Skulle inte säga hans namn... om den som ni här Ser vore nödsakad att för sina brott göra räkenskap för andra än för Gud. Aen, eftersom han inte mera behöfver frukta för den menskliga rättvisan, så vet, att det är sjöröfvaren Nauclere.. Om åskan hade slagit ned i dot lilla rummet, så