Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1853, sida 2

24 År Ö(E5Å VU ASEA .Ai: 2642 Oo LJ med stora själsförmögenheter bekajad med en inre öfvertygelse, som han visste strida emot sina landsmäns åsigter och hvilken han, för att icke begagna ett starkare uttryck, räddes för att öpet uttala. Den hedervärde herren började med att förklara sig fullkomligt ense med alla föregående talarne och slöt med att motsäga dem i alla punkter. Han begynte med den försäkran, att han anser för rätt och riktigt att Turkiets integritet och oafhängighet bevaras och under fortgången af sitt tal, gjorde han allt för att visa att det icke lönte mödan att lörsvara Turkiet. (Löje.) Hade ban upptradt, som en förklarad taleman för Ryssland, kunde han icke hafva valt ett förfarande, som bättre egnade sig att befordra dess planer. Aldrig hade han hört ett föredrag så fullt af motsägelser som hr Cobdens. Denne hedervärde herre var srihandlare. Han hade gjort en stor resa genom Europa och emedan man bemött honom med den höflighet och den aktning, som hans personliga egenskaper fortjena, så inbillade han sig hafva öfvertalat Europa att antaga frihandels-principerna. Men nu påstod han deremot, att Englands bemödanden till förmån för lägre tullsatser totalt misslyckats, och han (lord P.) önskade derföre gerna veta hvad hr Cobden egentligen uträttat med sin resa genom Europa? (Löje.) England hade aldrig fört krig för tulltarislers skull. De krig, som det fört till förmån för Spaniens och Portugals oashängighet och Europas frihet, gälde icke den eller den utförseleller införseltullen. De söretogos af högre hänsigter — för att betrygga nationernas frihet och sjelfständighet samt bevara den politiska jemnvigt, som, om den ock betraktas med förakt af folk, som icke förstå uppfatta dess betydelse, dock af alla dem, hvilka befunnits värdiga att sitta i folkens rådkamrar, ansetts nödvändig och väsentlig i och för frihetens upprätthållande och nationernas välsard. ben hedervärde herrn måste hafva glömt de srihandelsgrundsatser, af hvilka han varit en så oböjlig försvarare. Visste han icke, och om han visste det, hvarför sökte han derifrån afleda publikens uppmärksamhet, att Ryss lands handelspolitik är den mest trångbröstade och prohibitiva och Turkiets den mest liberala? Turkiets handel var för England af ganska väsendtlig betydelse. Turkiets hjelpkällor, som med hvarje år allt mera utvecklades, gjorde handeln med detta land beständigt värdefullare för England. Hr Cobden var vidare en stor vän af icke-interventions-principen. Men detta oaktadt hade han bedt regeringen och parlamentet noga öfverväga den frågan, hvad man skulle göra med Turkiet, och de der boende mahomedaner, greker,lo. s. v. vid detta rikes sammanstörtande, hvilket han trodde snart skulle inträffa. Han (lord P.) medgaf alls icke, att Turkiet befann sig i ett så förfallet skick. Han ansåg dess bevarelse icke endast för önskvärd, utan äfven värd att kämpa för. Det var så långt ifrån att Turkiet gått tillbaka på de senaste 30 åren, att det tvärtom hade gjort långt större framsteg än något annat land i socialt och moraliskt hänseende och religiös fördragsamhet. Vida aflägsen ifrån att instämma i den politiska jarrgong, som är på moden ibland dem, som vilja dela och uppsluka Turkiet, att nemligen det är ett lik, eller är nära döden eller omöjligen kan räddas, var han fullkommligt öfvertygad att, när man blott hölle dem ute derifrån, som önskade dit intränga för att utså frön till inre upplösning, så gåfves det länder i Europa, som sväfvade i större fara än Turkiet att upplösas af inre orsaker. (Hör! Hör!) Turkiet hade åtminstone icke något Polen eller något Siberien. (Bifall och löje.) Han måste tillstå att han aldrig hört ett tal, så egnadt som Cobdens att försvaga den fördelaktiga opinion landet kunde hafva om regeringens politik. Det var honom imellertid en glädje att kunna säga, att det varit det enda i sitt slag den dagen, och han ansåg sig för öfvertygad, att ingen utom Englands gränser skulle deraf låta sig vilseleda. (Bifall). Han hoppades att hr Cobdens språk icke skulle i utlandet väcka känslor, hvilka möjligtvis skulle kunna lägga hinder i vägen för regeringens bemödanden att ordna dessa angelägenheter på ett för England tillfredsstallande och ärofullt sätt. (Bifall.) Dagens diskussion skulle bevisa att regeringens politik har parlamentets understöd och landets bifall, och att, om det äfven gåfves folk, som önskade, att Ryssland eröfrade Turkiet, detta icke vore brittiska nationens önskan, utan att fastmer Englands regering, dertill föranledd af så väl politiska som . 8 a oo Al Ila JA