Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1853, sida 1

2 0 Ny hattigvärdslag. v 1. Ivarje socken å landet och hvarje stad skall lemna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess nödställda medlemmar, som, i anseende till bristande arbetsförmåga. vanförhet och sjukdom, äro urståndsatta att sig sjelfva försörja; dock må flera socknar på landet, hvilka tillhora samma pastorat, förena sig om gemensam fattigvård. Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande, draga försorg om sig och de sina. 2. 1 Mom. På hvart och ett sattigvårdssamhälle ankommer att, under iakttagande af föreskrifterna i denna författning, ordna fattigvården på sätt, efter ortens beskaffenhet och särskilda förhållanden, lämpligast finnes; dock så att bettlande icke må tillåtas. Vilja samhällets samtlige, vid sockenstämma i beslutet deltagande medlemmar i afseende på fattigvården fördela samhället i kretsar eller rotar, med åliggande för en hvar af dessa att försörja dit hörande fattighjon, vare sådant ock tillåtet; och gälle detta beslut hvarje gång för fem år, efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfverläggning förekomma och de flesta rösterna bestämma, om fördelningen må ytterligare för fem är sortsara. Ilar sådan fördelning af underhållsskyldigheten, som nu sagd är, egt rum, vare fattigvårdssamhället icke destomindre gemensamt ansvarigt för samma skyldighets behöriga fullgörande, med rättighet att söka godtgörelse af den krets eller rote, som sin skyldighet åsidosatt. i 2 Mom. För hvarje sattigvärdssamhälle skola, efter förslag af fattigvårdsstyrelsen, närmare bestämmelser rörande fattigvårdens ordnande meddelas genom beslut, fattadt vid sockenstämma, eller i stad, som innehaller flera församlingar, vid allmänt sammanträde med stadens innevånare inför magistraten. Varder beslutet sedermera, för fastställelses erhållande till Vår befallningshafvande öfverlemnadt, eger denne tillse, huruvida detsamma öfverensstämmer med gällande författningar, samt bereda rättelse af det, som derifrån afviker. Har sådant öfverlemnande ej skett och beslutet ej heller, till följd af anförda besvär, blifvit underkastadt Vår besallningshafvandes granskning, må