Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1853, sida 2

11I7JJUH!II. SUV. 1111ftIöö)oa. I. 9varl. Från sjukdomens början till d. 22 kl. 9 . m. .. 18. 22. 1. 25. Från d. 22 till d. 23 kl. 9 f. m. .. 7. 3. 3. 26. Tillsammans 55. 25. 4. 26. Annu hafva vi, alltså, Gudi vare lof! ingen kolera inom sjelfva staden, der allting går sin jemna gång, likväl med den skillnaden att i det lif och den rörelse, som vanligtvis utmärka vår stad, börjar spörjas ett märkbart aftagande. Detta är en följd af det spärrningsraseri, hvilket, framkalladt af en öfverdrifven koleraförskräckelse, på en mängd ställen i landsorten till hån för allt sundt förnuft fått en fart, som knappast låter sig hejda af gällande författningar, som dock, ty värr, blott alltförmycket gynna spärristernas tilltag. Hvilka tankar man än må hysa om kolerans smittbarhet, så måste man ändå, såframt man icke är riktigt stockblind för sanningen, erkänna, att ett en längre tid fortsatt hämmande af alla kommunikationer och deraf följande stagnation i handel och näringar af alla slag kunna förorsaka en nöd och ett elände, som i samma mån äro gräsligare än de af kolerans härjningar vållade olyckor, som en långsamt aftynande af hunger är rysligare och ohyggligare än koleradöden. Då nu dertill kommer, att spärrningarne aldrig kunna vara absoluta — af landsortstidningarne äro redan anförda flera exempel på personer, som insmugit sig i de spärrade orterne och man kan taga för gisvet att långt flera sådana händelser förefallit, hvilka icke kommit till vederbörandes vetskap — så talar denna omständighetännu ytterligare, och, vi vilja medgifva det, kanhända mestafalla, för deras afskaffande. Ty den tröst, som man under de tusentals olägenheter och trakasserier, hvilka spärrningarne förorsaka, kunde hafva i den vissa tillförsigten, att de bestämdt utestänga farsoten, är man nu icke ens förunnad. Det torde nu imellertid vara utsigt till, att det gamla ordspråket,latt ett ondt ej finnes som icke har något godt med sig, varder besannadt. Ju mera ondt spärrningarne förorsaka, desto större anledning bör man hafva att kunna hoppas, det opinionen emot desamma vid snart instundande riksdag blir så stark, att kraftfulla föreställningar göras till regeringen om systemets afskaffande, åtminstone för så vidt den inre kommunikationen beträffar. Vi hänvisa för öfrigt till den särdeles behjertansvärda uppsats, som i samma fråga finnes i Aftonbladet för den 17 dennes, Äfven Jönköpingsbladet innehåller i detta hänseende en särdeles läsvärd uppsats, hvilken igenfinnes uti n:o 66 af nämnde tidning. Till de städer, som redan i går uppgåfvos hafva spärrat sig emot koleran, kunna vi nu tilläga: Nyköping och Strängnäs. I Carlstad har man, såsom af dagens post inhemtas, spärrat stadens samtlige tullbomar, hvilka bevakas af soldater utaf Wermlands regemente. Karantan är vid Kanikenaset iordningsställd för sjöledes ankommande. Deremot har Westerås beslutat att icke spärra sig. I Södertelge lära ej eller några spärrningsåtgärder komma i fråga, utan trafiken med hufvudstaden förblifva oförhindrad. Från Stockholm hafva hitkommit 3:ne läkare. Flera äro att förvänta från Lund. Med anledning af kolerafarsotens utbrott i Stockholm har utfärdats följande kongl. kungörelse: Wi OSCAR, med Guds Nåde, etc., göre veterligt: att sedan, jemlikt vederbörande Läkares afgifna intyg, cholerafarsoten nu jemväl yppat sig i Wår residensstad Stockholm, hafve Wi i nåder förordnat, att fartyg, som Saltsjövägen härifrån afgå med bestämmelse till annan Svensk ej cholerasmittad stad, skola tillsvidare vara underkastade enahanda karantänsbehandling, som genom Wår nådiga Kungörelse den 12 November 1847 är föreskrifven för fartyg, hvilka från utländsk smittad ort anlända; kommande i öfrigt för sjösarten och resande från Stockholm, Konsl. Brefvet af den 22 och 23 Sept. 1834) af Stockholms Karamänskommission ) Uti Kongl. Brefvet af d. 23 September heter det: Ått farten på insjöar, floder och kanaler, likasom den å allmän landsväg, lemnas obehindrad och fri från all quarantaine-bevakning; vederbörande strand-innevånare vare dock obetaget att, genom sin åtgärd och på sin bekostnad, ifrån gemenskap med land afnhålla besättningar eller resande på förbifarande fartyg eller båtar, som ankomma från cholerasmittade orter, eller med sådane orter eller personer derifrån under resan haft beröring, eller hvarå cholerasjukdom utbrutit.