— u1771759 1iI D0ÅUIA fv J 5 ÖCII! går, den egentliga sestdagen, hade man här jusibarheter af alla slag. På förmiddagen mi litäriska och andra upptåg, på aftonen srisbektakel på alla kejserliga teatrarne, samt illumination och fyrverkeri. Allt har passerat utan några uppträden eller olyckshändelser, men de stora förhoppningarne om en allmän amnesti, ett politiskt manifest eller någon betydande tilldragelse för öfrigt hafva äfven blifvit ouppfyllda. Den egentliga pariserpubliken, hvilken till en stor del lemnat hufvudstaden och gjort plats för ditströmmande landsortsboer, förhöll sig kall och likgiltig. Då dock i går på eftermiddagen kejsarparet företog en färd i öppen vagn genom en del af Paris, synes allmänheten hafva visat sig något vänligare än dagen tillförne. Polisen berömmes för den ovanliga höflighet, som den visat vid ordningens upprätthållande, och torde detta dess ändrade appförande hafva väsentligen bidragit till att allt aflupit så lugnt och hyggligt. Glanspunkten i hela festen var illuminationen, hvars förtrollande effekt öfverträffade de djefvaste föreställningar. Det var nästan uteslutande de offentliga byggnaderna och platsarne som voro illuminerade. Privata illuminationer såg man blott i ett ytterst ringa antal. I den rikt upplysta Tuilleritradgården uppfördes på aftonen musik under Aubers ledning af 300 sångare och musikanter från stora operan och i Champs Elysces spelade en dylik orkester under Sax. Den på gatorna böljande menniskomassan beräknas till 7 a 800,000. Att detta oaktadt ingen enda olyckshändelse värd att omtala inträffat, är säkerligen något högst märkvärdigt. I Tuilerierna hölls d. 15 en messa, som bevistades af ryska sändebudet Kisselesl. Vid middagstiden var der stor emottagning för diPplomatiska korpsen, vid hvilket tillfälle kejsaren tryckte handen på engelska sändebudet lord Cowley, tackade honom för hans lyckönskan och yttrade: Hvad som i dag mest glader mig är att se freden befästad — åtminstone håller jag den för befästad — utan att en nations värdighet och sjelsstandighet uppofiras. Detta yttrande af kejsaren är det enda politiskt märkvärdiga som under hela festen tilldragit sig. Vid hofvet slöts festen med en konsert, som blott bevistades af cheferna för de främmande beskickningarne och hvilken varade till kl. 3 11. Hela diplomatiska korpsen var på middag hos utrikesministern. Kostnaderna för festen belöpa sig till 700,000 sr., oberäknadt 80,000 fr. till välgörande ändamål. Armeen har naturligtvis icke blifvit glömd vid dessa högtidligheter. På ossicerarne, af hvilka en hel mangd blifvit befordrade, har regnat dekorationer och för gemenskapen har komissbrödet förbättrats. Den bekante, talangfulle tidningsskrifvaren de la Gusronniere, som med hull och hår sålt sig åt Bonaparte, har, ehuru han ej längre än ett år varit hederslegionsriddare, blifvit utnämnd till officer af denna orden. Denna utmärkelse skall hafva ådragit honom mycken afund af andra längre tid dekorerade skriftställare, hvilka anse sig förbigångna. AMERIKA. Från Newyork berättas det i ett bref till M. Chronicle, att Santa Anna har för afsigt att föreslå ett förbund emellan spansk-amerikanska republikerne på fastlandet, och att han bemödar sig att förmå Brasilien och Cuba att biträda detta förbund, hvars syftemål skulle vara ömsesidigt bistånd och beskydd emot Förenta Staternas eröfringslystnad. Man har starka anledningar att tro, detplanen dertill ursprungligen utgått från spanska regeringen. Det anses ock för mera än sannolikt, att emellan Mexiko och Cuba kommer att afslutas en öfverenskommelse om ömsesidigt försvar. Det är icke så aldeles otroligt, att Santa Annas bemödanden att tillvagabringa ett dylikt förbund uttydts som förrädiska stämplingar åsyftande att åter bringa Mexiko under spanska väldet. Blockaden af Buenos Ayres upphäfdes d. 20 Juni, sedan stadsboarne bestuckit blockadeskaderns befälhafvare och manskap samt hela eskadern gått öfver till de blockerade. Ösverste Dias öfvergång till de belägrade kunde naturligtvis icke gerna hafva blockadens upphäsvande till följd. Deremot torde den påskynda belägringens upphafvande. Motgångarne hopa sig för Urquiza, som nu äfven hotas med ett anfall i rvocoen af an mad octadehaarna 1. —