Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1853, sida 2

upprepande af det allmänt bekanta förloppet af underhandlingarne. Ut inledningen sökte ministern ännu en gång visa, att inga aktstycken kunde föreläggas så länge underhandlingarne varade. Sedan följde en ösversigt af underhandlingarne ända tills ryska czarens förmodliga antagande af Wienerförslaget. Till slut förklarade han att ingen reglering af saken komme att anses för tillfredsställande, som icke omedelbart ledde till Donaufurstendömenas utrymmande. Regeringen bemödade sig ifrigt att ernå detta syfte, och parlamentet skulle göra väl uti att åt henne allena öfverlemna att välja sättet hvarpå det skulle ernås. Engelska flottan förblir i Dardanellernes grannskap tills ryska armen drar sig tillbaka. Han trodde, att nu funnos goda utsigter att ordna frågan, utan att Europa störtades i ett allmänt krig; detta mål har regeringen från början haft i sigte, och om det ernås, skall säkerligen parlamentet dela regeringens glädje deröfver. Turkiets oafhängighet måste visserligen bevaras, men det bästa medlet dervid lag är en innerlig sämja och endrägt emellan England och Frankrike. Hr Layard visade sig föga uppbygd af dessa utlåtelser. Han medgaf det önskvärda i fredens bevarande, men ansåg icke fredspolitiken på sin plats, då landets ära och fördelar äro hotade; när en sådan fara är för handen, är det regeringens pligt att uppträda med fasthet och klokhet. Enligt hans mening stodo Rysslands senaste handlingar blott i den trognaste öfverensstämmelse med dess allmänna politik, hvilken består i att genom oförskämdhet och ränker vinna syftemål, som det icke öppet kan vidkännas. Han trodde, att om engelska regeringen kommit emellan, innan Ryssland öfverskridit turkiska gränsen, skulle det icke hafva vågat att taga detta steg. Såsom sakerna nu stå, var Turkiet förödmjukadt och ruineradt, och Ryssland har fullkomligt vunnit sitt syftemål, ty det har visat, att det ostrafladt får uppträda angripande. Antaget att förhållandet varit omvändt, så skulle engelska regeringen säkerligen med ifver hafva påyrkat, att Turkiet skulle utrymma det besatta gebitet, lemna den fullständigaste upprättelse och betala krigskostnaderna. Men i stället för att nu på detta sätt förfara emot Ryssland, sänder man en not till denna makt, sedan man på förhand försäkrat sig om dess antagande, och försätter sig derigenom i den belägenhet, att, om Porten å sin sida icke antager noten, England skall se sig nödsakadt, att, i stället för att bjuda Ryssland spetsen, äfven låna det sitt bistånd till Turkiets förödmjukande. Afven Sir John Pakington, en medlem af den förra toryministeren, förklarade lord John Russels förklaringar för högst otillfredsställande och yttrade den förhoppning, att saken före mötets slut ännu en gång måtte komma på tal. Han befarade, att Donaufurstendömenas utrymmande nu var lika osäkert och osannolikt som någonsin tillförne, och man visste ju icke en gång, om det i den af de 4 makterna föreslagna noten ens varit tal om detta utrymmande. Innan handlingarne blifvit lagda på husets bord, kunde öfverhusvud alls icke något säkert omdöme fällas om denna sak. Lord Dudley Stuart uttalade sig i samma anda och beskyllade regeringen rent ut för att det varit hon, som gifvit impulsen till de 4 stormakternas klenmodiga politik. Efter några ord af hr Monkton Milnes och lord John Russel till försvar för regeringens politik, blef på proposition af den sistnämnde beslutadt, att inställa husets möten till d. 19 dennes. Enligt Globe är parlamentets hemförlofvande beramadt till d. 20 dennes. TURKIET. LIndep. belge meddelar en skrifvelse från Konstantinopel af d. 4 dennes, enligt hvilken turkiska regeringen frågat österrikiske ambassadören v. Bruck hvad sammandragningen af österrikiska trupper vid serbiska och bosniska gränserna har att betyda och erhållit till svar, att dermed åsyftades att förekomma en möjligen inträslande uppresning af Turkarne emot de kristne, men österrikiska trupperna skulle blott med turkiska regeringens samtycke öfverskrida turkiska gränsen. Turkiska statsrådet hade förklarat sig tillfredsstaldt med denna förklaring, ehuru det väl visste, att den uppgisna anledningen blott var en förevänning, och att Österrike fastmer befarar en af Kossuths agenter anstiftad uppresning i Bosnien, Serbien och Siebenburgen () emot Rysgland och denna uppresnings återverkan nå OÖFfarrit .. 2C.