Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1853, sida 1

Sjöröfraren, af Paul Foucher. (Öfvers. af 6. —n.) ——— (Forts. sr. N:o 191.) — Min Gud! min Gud! hvad skall jag göra? utropade Jakob, kastande sig af och an på stolen, hvarpå han nedsjunkit. Denna Jakob Perrals stränga högsinthet, skulle tyckas vara oförklarlig; ty i vårt sekel hnner man på så många vägar till högsta rangen, att enhvar tror sig kunna uppnå densamma. Nu förtiden sätter man mera värde på den personliga skickligheten; då gingo pligterna framför allt, och måhända hade det tredje ståndets (i Frankrike) obemärkta ringhet sin ädla sida, liksom i nittonde seklet folkets stolta och stundom förmätna känsla af oberoende. Striden kunde emellertid icke blifva långvarig, och endast de ymniga tårarne fördröjde det samtycke, som Maries och Georgs förenade böner ändtligen aftvingade honom. — Ni ser nu, min herre, sade Jakob ändtligen till den falske presten, så snart han kunde yttra ett redigt ord; jag rär inte för att fru dHorignys önskningar inte kunna uppfyllas; jag måste underkasta mig fröken de Royans vilja, äfven då hon beslutat offra sig ät oss... oo Då lkcureuil ansåg sig berättigad att aslägsna sig,