Men hållkarln kunde i mantal stå: Allt var så qvickt och så hjertans lustigt; Han söp för tre och han ljög för två, Och spelte femkort och svor så mustigt. Visst uti början jag svek ibland, Ty barnets oskuld ej lätt vill vika; Men sern jag lärde mig under hand Att svårja, spela och supa lika, För syndens skull.