Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1853, sida 1

och han ögnade igenom Georgs skrifvelse. Den sednare erfor emellertid af Claudine hvarfå brefvet kommit Marie för tidigt till handa. — Döda sig! upprepade gubben i en ton, som or åskan slagit ned vid hans sida. — Ingen fara hotade honom, sade Marie. Hur skall man då förklara hans bref? .. — Ja... ja... verkligen, återtog Perrol. .. Stac kars Georg. .. Men det gör ingenting! ropade han, det han med förtviflad envishet höll sig fast vid si pligt, här handlar det hvarken om mig eller min son er lyckas intresse och ert namns fordringar framfö allt! Detta äktenskap är omöjligt! — Omöjligt? upprepade Marie bleknande. — ja, bestämdt! — Detta är således ert beslut! Nå väl! eftersor ni tvingar mig dertill, så hör också, i er ordning mitt sista, oåterkalleliga beslut. Hela ert hopp oc min faders sista önskningar voro, säger ni, att famil jen Royans blod skulle fortplantas genom ett äkten skap, som vore detta namn värdigt? Välan! Jag svä att, om ni vägrar min förening med Georg, så rese jag i detta ögonblick till detta kloster, der man erbju der mig en fristad, icke nu mera för att utgå derifrå såsom en annans fästmö, utan för att dö der såson Guds brud ... Ni svarar intet? tillade hoj med en af tårar afbruten röst. Låtom oss resa mit herre. Vid dessa ord fattade hon lcureuils arm. Denne kände sig ånyo lugnad; Geoorg var aldele förkrossad af så många själsskakningar, och hade ick engång styrka att skynda sin egen lycka till hjelp. (Forts.) ägga RURDSE —