Vi dela imellertid ingalunda de tvärsäkra förhoppningar, som hysas af flera tidningar, att czaren släpper det redan gripna rofvet, Donaufurstendömena, ur händerna och åtnåjer sig med Portens bifall till de fordringar som han framstälde i förvecklingarnes början, utan hysa vi i detta hänseende våra tyifvelsmål, till stöd för hvilka skulle kunna anföras flera omständigheter. Vi vilja dock blott nämna, att från Braila i Donaufurstendomena skrifves, alt man väntar nya trupper och att auktoriteterna äro ålagde att sörja för det alla husägare och invånare till nåsta vinter förse sig med mjöl och ved till de inqvarterade trupperna, som icke så snart lemna furstendömena. Denna besallning är visserligen utfärdad innan det kunde vara armåbefälhafvaren Gortschakoff bekant, att czaren antagit Wienerförslaget, men den saknar imellertid ändå icke sin betydelse. Vi upprepa hvad vi förut yttrat, att den erfarenhet man hittills haft af Rysslands illistiga politik bjuder att icke bygga några förhoppnin