Utrikes Nyheter. De i går med Nordcap ankomne underrattelser från utlandet låta fortfarande ytterst fredligt. Det kan numera icke gerna betviflas, att czaren antagit Wienerförslaget, och den suppositionen vinner allt mera kredit, att sedan afven Turkiet aftrugats dess bifall till nämnde förslag, Donaufurstendömena skola utrymmas af Ryssarne. Att svar från Konstantinopel med sultanens bifall till Wienerförförslaget redan d. 11 skulle ankommit till Paris, var naturligtvis ogrundadt, och ännu d. 14 förklarade både Patrie och Assembläe nationale att då ännu icke något sådant svar ingått. I Paris är man nu lika benägen att tro allt hvad som är egnadt att befästa freden, som nyss förut allt som var alarmerande och oroväckande. De der existerande sällskaper för nyttiga lögners utspridande rätta sig ock efter den för dagen gällande tonen och de dikter de sätta i fart låta den ena mera fredlig än den andra. Så t. ex. hade man icke väl utspridt det ryktet, att notis ingått om sultanens bifall till Wienerförslaget, förrän det hette, att Ryssarne redan börjat utrymma Donaufurstendömena! Lätom oss dock lemna dessa utflykter af det parisiska lättsinnet och anföra en omständighet, som verkligen skulle kunna synas berättiga till förhoppningar om en fredlig utgång af den orientaliska krisen. Franska utrikesministern Drouin de YHuys har erhållit hederslegionens storkors, för sina utomordentliga tjenster i ledningen af de diplomatiska angelägenheterna. I anledning häraf gör Presse den icke så oriktiga reflexionen, att seder och förnuft fordra, att diplomater och generaler först belönas efter slagtningen eller vid fälttågets slut. Då man hittills saknat några tillförlitliga upplysningar om Wienerförslagets innehåll, torde några meddelanden derom i den vanligen väl underrättade och försigtiga J. des Debats vara af ett särdeles intresse. ÅÅ grunden, säger nämnde tidning, skiljer sig detta förslag icke väsentligen från det, som furst Mentschikoff öfverlemnat Reschid Pascha och hvilket var bisogadt Nesselrodes cirkulär af d. 11 Juni. Furst Mentschikoffs sändning omnämnes dock deri ej. De begge suveränerna, genomträngda af en lika känsla af välvilja och rättvisa emot grekiska befolkningen, hafva kommit öfverens. — . . . Porten garanterar för alltid grekernas skattefriheter och privilegier och de firmaner, som nyligen reglerat de heliga orternas angelägenhet. Dessa privilegier få icke antastas utan förutgående öfverenskommelse med kejsaren af Ryssland, och i de hittills utfärdade firmanerna beträffande de heliga orterna får ingenting ändras utan kejsarnes af Ryssland och Frankrike bifall. — I noten (hvari Porten åtager sig dessa förbindelser och som den adresserar till ryska czaren) omnämnes hvarken de andra makternas mellankomst eller Donausurstendömenas utrymmande. Om de medlande makterna icke kunnat förskassa Turkiet bättre vilkor, så kunde Porten lika så väl i början gått in på Mentschikoslss fordringar. Den hade då besparat sig de betydliga rustningskostnaderna, hvilka ytterligare försämrat dess redan förut usla finanser. Man tror, att Turkiet icke skickar sin utomordentlige ambassadör till S:t Petersburg förran czaren gifvit order om Donaufurstendömenas utrymmande, och att detta skall taga sin början, när nämnde ambassadör anländt till czarens hufvudstad. På så sätt, menar man, är båda makternas värdighet bevarad. LInd-p. belge menar, att lord Clarendon icke med en så säker och bestämd ton skulle förklarat Donaufurstendömenas utrymmande för ett oeftergifligt vilkor för underhandlingarnes fortgång, om han icke förut varit förvissad om, att czaren skulle antaga detta vilkor. Af allt hvad som nu här ofvan blifvit anfördt synes det onekligen som om diplomatien skulle vara på väg att lyckas i sina bemödanden att tillvägabringa ett uppskof i den orientaliska frågans slutliga algörande, ty, om än stridigheterna denna gången biläggas, så är och blir allt hvad som nu göres ändå endast ett lappverk och förr eller senare uppdykar denna fråga ånyo och slutar säkerligen icke förr att utgöra ett stridsämne emellan makterna, än 2 1 2 AA 2 2 192 5 1