skilja en sysiker från sina appårater och unstrumenter. som att tvinga en filosof att bo i en del af staden och hafva sitt bibliothek i en annan. . . Så väl fysikern som kemisten böra derföre bo bredvid de laboratorier, som af akademien underhållas, och då detta svårligen (22) låter sig göre, utan att de erhålla boningsrum i laboratorii-byggnaden, måste sådant åt dem der upplåtas. os Om det verkligen vore så obilligt att icke fysikern komme att 20f a under ett tak med sina instrumenter — för att b:g.gna dem på dagarne behöfver han naturligtvis icke vara bosati i samma hus — hvaraf kommer det sig då att man nästan öfverallt i andra länder varit så grym och förnekat honom detta, huru bar det då varit möjligt att danskar och norrmän — som visserligen äfven äro beskedliga menniskor, fastän i allmänna ärender icke alldeles så enfaldige som svenskarne — icke gifvit sina professorer i fysik och kemi boställsrum i samma hus, der samlingar och apparater befinna sig? För de mefitiska dunsterne, likasom för eldfarligheter, yrkades att laboratoriet borde vara en egen, afskiljdt liggande byggnad, och att det rymligagslottet icke kunde begagnas; men samma dunster äro icke skadliga för professorerne m. sl. och det innebär ingen veldsara för samlingarne Kc. att en mängd samiljer med allt deras husfolk bosätta sig i huset! — Hvad hr L. säger om svårigheten att kunna erhålla bostad bredvid lahoratoriet, faller sig rätt lustigt, när man vet att detta hus först varit ämnadt att ligga vid Ågatan, men nu skall uppföras bakom bibliothekshuset, i en annan stadsdel. Om således nämnde skäl bade sin riktighet på förra stället — hvarom hr L. och öfrige vederbörande förmodligen gjort sig väl underrättade, då det kunnat ingä i deras motiver till byggnaden — så vore det en särdeles otur, om samma svårighet skulle hafva förföljt vederbörande professorer äfven i den s. k. Fjerdingen ). Det fordras stora skål, för att i närvarande tid kunna företaga en akademisk nybyggnad i Upsala, och de måste vara i högsta grad maktpaliggande för att — hos ett förnuftigt folk — kunna föranleda uppförandet derstädes af en så kolossal nybyggnad, den största, som någonsin för nagot vetenskapligt ändamål blifvit i Sverige uppförd. Må läsaren nu döma, om sådana skäl här varit för handen, och huruvida de ens i någon mån uthärda kritik. Likväl har detta företag den högsta betydelse för vär framtid; ty det skall, om det kommer till fullbordan, måhända för sekler tillintetgöra allt hopp om universitetets förflyttning. Efter frambärandet af sina dråpliga skäl till byggnaden, har hr L. sökt captivera en liten opinions-vind genom några fraser, men åter stött på grund i slutledningen. Hans alltför öfverflödiga räsonnemang om naturvetenskapernas vigt m. m. kan sammanfattas i följande ord:Svensken har en omisskännelig kallelse till naturvetenskapernes studium, landet har ett starkt behof af vetenskapligt biträde i alla industrigrenar, och för bildandet af tekniskt bildade män erfordras undervisning i fysik och kemi. Hvilka herrliga resultater hafva icke dessa vetenskaper lemnat? — Således, då en nation har särdeles anlag och håg för ett studium, så bör man såvidt möligt är undandraga densamma medlen att följa sin kallelse; man bör då icke lägga den första undervisningsanstalten i sådane vetenskaper i hufvudstaden, der största folkmängden är och således äfven största antalet lärjungar och de skickligaste lärare kunna vinnas, utan i en liten, folkfattig stad, der endast de få studenter, som för sina examina äro nödsakade att genomgå en viss kurs, komma att begagna sig deraf, — när industri och alla öfriga näringar behöfva kemiens och fysikens biträde, så bör man förlägga dithörande instruktioner icke i den svenska industriens medelpunkt, utan i en näringslös småstad, och emedan vi hafva ägt Berzelius, skola vi på det sätt motsvara de anspråk och förhoppningar verlden kan fästa vid kemiens utveckling i Sverige, att vi sorgfälligt tillse, det densamma måtte bli så ringa som möjligt, och vi skola på det sätt hedra hans minne, att vi af all vår förmåga motarbeta hans älsklingstanke — universitetets förflyttning till husvudstaden! Men när fäderne så bandla, hvem kan undra att de unga, för sina små begär, glömma högre syften? Och hvem skulle under sådana förhållanden kunna strängt klandra studenterne att de, på samma tid, då frågan om universitetets flyttning med allvar blifvit bragt å bane, börjat resa omkring för att samla medel till en student-förenings-byggnad i Upsala! Man skulle visserligen kunnat tro, att en bildad ungdom, ännu icke fängslad i egoismens band, skulle, om icke uppfatta hela betydelsen af universitetets förläggande till hufvudstaden, åtminstone inse att vetenskap, litteratur och sjelfva den akademiska undervisningen skulle derigenom erhålla en hos oss hittils okänd lyftning; man skulle kunnat anmärka, att, då man, för några år sedan, när frågan om an studentförening först väcktes, beslöt att — i anseende till den möjligen förestående flyttningen — icke bygga, utan blott hyra eller köpa någon föreningslokal, synes ett motsatt beslut under närvarande förhållanden alltför barockt, för att icke vara konstgjordt; men man erinrar sig ettlikartadt företag för några år sedan, och man ser i det nya blott en otvungen konseqvens. Då nemligen, för några år sedan, fråga väcktes om inrättandet af en studentförening, och man började grubbla, hvad man skulle göra af alla de i sådant fall onödiga nationshusen, uppbyggdes ett nytt sådant åt Stockholms nation. På samma sätt står man nu i begrepp att uppföra ett stort föreningshus, då universitetels flyttning blifvit uttryckligen yrkad såväl inom pressen som i representationen. Det är blott princip. Skulle man icke nu, då man bar srukterne af sin likgiltighet för storartade ider för ögonen; då man kan glädja sig deråt att hvarje nation har sin särskilda byggnad, när man vill förskaffa sig en föreningslokal, som gör alla dessa ölverslödiga, icke, genom ett raskt beslut innan flyttningen öfverkommer, söka bereda sig samma tillfredsställelse ånyo? En byggnad saknas dock ännu i Upsala; men vi hoppas att man vid nästa riksdag icke underlåter att afhjelpa denna brist Det vore en allmän universitetsbygonad, som kunde innesatta alla akademiens ,institutioner, så väl dem, för hvilka man i sednare ären UYnnrect särskilaa hvoonasgar cam de öfriga. Der