— ———— — ——— icke litet bestört, då hon på bordet fann ett bref med följande utanskrist: Iill fröken Marie, att lemnas henne efter min död. Claudine ilade genast till Maries rum. — Fröken Marie! ropade hon anfådd och förskräckt, herr Georg har gått bort . . . och står inte att finna . . . jag tror att han är död . . ty, se här är ett bref till er ... när han gick ut, så tog han med sig pistolerna ... öppna brefvet, så få vi kanske veta hvar han är ... Ack! min Gud! om han skulle ha dödat sig ... se efter om inte brefvet är till er! Marie bleknade och vacklade för dessa förfärliga slag, hvilka tilldelades henne med så föga försigtighet. Hon ville stiga upp.., hon hade tusen frågor att ställa till Claudine, men hennes förstenade tunga förmådde icke frambringa en bokstaf, och hon hade icke styrka alt resa sig upp ifrån den stol, hvarpå hon satt. Ändtligen, på Claudines ånyo upprepade uppmaning, öppnade hon maskinmässigt bref och läste: (Forts.)