gå af statens medel, icke af akademiens, och det åsyftar hufvudsakligen uppförandet af en byggnad, som genom sin dryga kostnad nödvändigt måste motverka universitetets förflyttning och alla de vigtiga ändamål, som först derigenom kunna uppnås. Kommer så ännu dertill att kostnaden derför upptages flera gånger högre, än den akad. styrelsen sjelf förut begärt, äfvensom än vid rikets andra universitet redan funnits nödigt, samt att Ecclesiastikdep:t icke lemnat den-ringaste utredning, huruvida akademien icke uti sina öfriga byggnader äger eller genom tillbyggnad kan erhålla — tillräckligt utrymme dertill, eller om tjenlig lokal icke sinnes att tillgå uti nägon annan puhlik eller privat bygnad i staden.) Ana dessa omständigheter som hvar för sig äro af den vigt att de bordt upp. mana hvarje i någon mån samvetgrann representant till granskning af ifrågavarande förslag, förmå, icke ens förenade, väcka någon uppmärksamhet i stånden eller sjelfva det utskott, som skall handlägga frågan. Man bifaller utan diskussion! Kan man begära ett mera slående bevis på lindrigast sagdt otjenligheten af vår nuvarande representation? — Och det är en representant, som i all menlösbet berättar oss det! Hr L. har varit sörsigtigare i fråga om universitetets närvarande objelplighet, och emot de anmärkningar, som H.-T. i detta afseende framställt, säger han blott: ÅHvem igenkänner icke här Upsala universitet, som P. Afzelius, C. B. Höjer, J. Svanberg etc etc. hade att tacka för deras första inträde på bildningens bana, och der de fleste af dem nedlagt sin hela lefnadsverksamhet! — Det skulle vara roligt att veta, hvilken bevisning emot H.-T:s anmärkningar, som skall ligga i dessa namn? Om det för ett universitet, som emottager mer än hälften af Sveriges bildade ungdom, (hvilken f. ö. egentligen icke har annat val) år en förtjenst att äfven någre utmärkte män varit i dess böcker inskrifne, så torde den gväl icke vara tillräcklig att öfverskyla någon, ännu mindre alla de anmärkta bristsälligheterne. De lära väl, det oaktadt stå qvar, och måste således antingen bestridas eller erkännas. — Hvad åter beträffar den verksamhet, som dessa förtjente män Ånedlagt i Upsala, så borde just deras namn och deras utmärkta snillegåfvor vara hr L. och hans vänner på en gång en förebråelse och en varning; ty hvad hafva de nu förmått, och hvad skulle de icke, i en större verkningskrets, kunnat uträtta för det vetenskapliga lifvets utveckling, för litteraturens förädling och hela nationens lyftning i andligt afseende! Det är en dålig berömelse för ett universitet, att hafva ägt män, sådane som en Höjer och Geijer m. sl., utan att likväl förmå höja sig till någon större betydelse för vår nationella och intellektuella utveckling. Det är just detta faktum, att sådane män kunnat der nedlägga hela sin verksamhet utan högre resultater, som för hvarje tänkande svensk borde utgöra den kraftigaste erinran att vi på det mest otjenliga sätt förnöta våra bästa krafter! Hr L. har gjort sig ett öfverflödigt besvär, då han sökt visa att den lön, Ständerne anslagit för den nya professorn i kemien, icke är för hög; ty derom hade H.-T. icke yttrat ett ord, och det hörde dessutom icke till ämnet; men förmodligen har art.-förf. dermed endast velat leda sig till insinuationen att en boställsvåning behöfdes till lönens förbättrande (ehuru denna redan var högre än de vid nästsoregående riksdagarne beviljade). Men att medgifva ett sådant behof vore detsamma som att påstå, det 2000 rdr bko, jemte hyresersättning, äro alltför ringa i Upsala, men mer än tillräckliga i Stockholm, der embetsmän af lika och högre grader få lefva på enahanda lön utan särskilda hyresmedel; och om man nu ock ville antaga denna orimlighet, så är det likväl för mycket begärdt att man skall låta inbilla sig, att det är ekonomi att uppföra bostdllsbygynader, i stället för att öka lånen. Denna sinnrika id blef visserligen vid förra riksdagen framställd af en viss borgmästare, som icke plägar genera sig i afseende på beskaffenheten af de satser, han drifver; men vi hade dock trott, att man skulle hafva något undseende för att framkomma dermed i allmänt tryck. Men hr L. har icke blott ekonomiska skäl, han har äfven vetenskapliga att åberopa, och dessa äro lika grundliga. En kemisk operation kan icke inskränkas inom ett bestämdt timtal, utan fordrar ofta långvarig och ständig tillsyn. Kemister måste dessutom hafva sitt bibliothek nära intill laboratoriet. Hvilken fördel är det icke för de studerande att under sina kemiska öfningar, hvilka icke inskränka sig till blott de egentliga undervisningsstunderna, utan böra fortgå oafbrutet, kunna i tvetydiga fall inhemta professorns råd. Vi vilja icke förmoda aw hr L. talar emot bättre vetande; men, om så icke är, har han åtminstone alltför mycket lyssnat till toma fraser, och alltför litet gjort sig underrättad om sjelfva sakens beskaffenhet och huru förhållandet är i andra länder. — Om allt det ofvanstående är grundadt i sakens natur och nödvändigt, så har man naturligtvis vid grannrikenas och alla andra universiteter logerat sina kemister på laboratorierna, och undervisningen fortgår der utan den inskränkning i tid, som våra patriotiske byggherrar finna så oförenlig med studiernas bästa? — Så är likväl icke förhållandet. Hvarken vid Köpenhamns eller Christiania — icke heller vid Lunds universitet — har ) Till och med den s. k. stora undervisningskomitän, som visserligen icke kan beskyllas för liberala endenser, har i sitt betänkande antydt att lokaler till aboratorium och andra behof kunde inredas i Upsala slott.