Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1853, sida 2

de kandidater vi hört nämnas har ingen varit af synnerligen sramstående karakter. hvilket ock är mindre underligt, då sådana äro ganska sallsynta. Emellertid hoppas vi att den som blir utsedd måtte vara en man, tillhörande den nya tiden, med sjelfständighet nog att ej lockas af några siränsånger från höjden eller förledas af det vid våra riksdagar vanliga ömsesidiga dagtingandet om öfvertygelse och votum. Götheborgs samhälle må vara angeläget derom, att de män, som här utses till folkrepresentanter, också verkligen äro folkets män och attde skola lända samhället till heder. Följande berättelse har kommit oss tillhanda, om en tilldragelse, som nyligen passerat i Örmevalla pastorat af Hallands län: Den 30 sistl. Juni nedkom Bernt Niclas Nilssons i Borekulla hustru med tvillingar; (2:ne slickobarn). Föraldrarne tillhöra Anabaptistsekten och är mannen broder till den srän fäderneslandet förviste Nilsson. Hustrun, som kanske mindre tillhör denna lära än mannen, som lär vara antagen till sektens Järare eller predikant här å orten, lät, under mannens bortovaro, befordra det ena barnet till dopet men icke det andra, hvarmed hon ville vänta tills hans hemkomst. I följd af erhållna ordres, afsände kronofogden i fögderiet, uppbördsskrifvaren ÅA. ÅAlmn till Nilsson för att söka förmå honom att godvilligt låta döpa sitt barn och på Almåns gjorda framställningar hade Nilsson svarat: att han ganska väl visste, att barnet icke led af dopet, hvarken i lekamligt eller andligt hänseende, men att det vore emot hans grundsatser uti samvetssaker, att låta tvinga sig till hvad det vara månde, samt yttrade tillika, att det vore både ömkligt och löjligt, att skaffa en troslära bekännare, genom att liksom draga dem vid håret och detta innan de fått ringaste tankeförmåga. På tillfrågan, om han ej hyste någon betanklighet, att lemna barnet i fremmande händer, svarade han sig hafva nog förtroende till dem som togo barnet, att han, ehuru det var påkostande, dock icke tvekade, att hellre lemna detsamma ifrån sig, än sjelf befatta sig med dess framställande till dopet, hvilket, oberäknadt det, enligt hans förmenande orätta i sjelfva saken, tillika skulle, genom exemplet, skadligt inverka på dem med honom liktänkande. Vidare beklagade han, att så många tusende med tankekraft begåfvade varelser, äro hindrade att begagna sig just af den egenskap, som höjer dem öfver djuren, men han satte sitt hopp dertill att på andra sidan Oceanen finnes ett land, der friheten icke är ett tomt ord. Barnet blef imellertid ej af Almn besordradt till dopet, utan erhöll kronolänsmannen i distriktet F. W. Carlberg ordres att afhemta barnet, hvilket äfven skedde; framkommen till kyrkan med detsamma, vägrade tjenstgörande presten s. m. adj. Nordblom, att döpa barnet, af skäl, att han ansåg det vara stridande emot sin öfvertygelse, att förrätta döpelseakten, då barnets föräldrar ej godvilligt låtit detsamma för detta ändamål inställa, hvarföre Carlberg måste till föräldrarne återställa barnet odöpt. Detta prestens förfarande, hvilket i hög grad länder honom till heder och berömmelse, är af kronosogden inrapporteradt till konungens besallningshafvande i länet. Kronofogdens rapport har följande lydelse: Till Konungens höga besallningshafvande öfver Hallands län! Till följe af ordres den 29 sistl. Juli, har jag först genom uppbördsskrifvaren A. AImen sökt förmå Berndt Niklas Nilsson i Borckulla att godvilligt läta döpa dess, den 30 sistl. Juni framfödda slickobarn, men då detta ej lät sig göra, beordrade jag kronolänsman Carlberg, att befordra berörde barn till dopet, hvarå det svar ingått, att Carlberg, söndagen den 7 dennes inställde barnet i Landa kyrka, men att tjenstförrättande presten hr adjunkten Nordblom vägrade, att döpa detsamma, under yttrande, att han ansåg det vara stridande mot sin öfvertygelse, att förrätta döpelseakten, då barnets föräldrar ej godvilligt låtit detsamma för detta ändamål inställa, hvarföre kronolänsman Carlberg måste återställa barnet odöpt, hvilket jag härmed vördsammast får inrapportera. Kongsbacka i Kronofogde-kontoret den 13 Aug. 1853. A. G. Gustafsson. Sjette svenska allmänna landtbruksmötet öppnades i Lidköping måndagen d. 15 dennes kl. 11 förmiddagen i stadens kyrka. Vi blifva snart i tillfälle att meddela ett fullständigt re