Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1853, sida 2

19 Ul UU. 14 HMISJUKHAL 9v 011 4111ds . Inalles är antalet af angripne sedan sjukdomens utbrott 6,931 och af döde 3, 756. Bland de i senaste dagarne i Köpenhamn aflidne är äfven en svensk, förre grosshandlaren Olof Rhodin, 64 år gammal, född i Markaryd i Småland, der fadren var kyrkoherde. I provinserna synes koleran knappast någonstädes förhållsvis ens nå den numerär som här i Götheborg 1850, hvadan vi t. v. icke finna det löna mödan att derifrån upptaga några rapporter. De koleraunderrättelser danska bladen hafva från Löbeck och Hamburg förtjena ännu mindre att fästa sig vid, och, hvad särskilt den sistnämnda staden beträffar, är den angisna numerären (23 insjuknade och 17 döde under flera dagar) så yt terst låg, att man icke kan annat än gifva Hamburgerbladen rätt i deras påstående, att derstädes icke finnes någon epidemisk kolera. Ingenting visar bättre vår närvarande representations otillfredsställande och falska sammansättning och ståndpunkt, än den likgiltighet, hvarmed både de som äga att välja representanter uppfylla sitt ansvarsfulla åliggande, och de som kunna komma ifråga att väljas eftersträfva det vigtiga förtroendet, att föra nationens talan och verka för dess välfärd i landets högsta rådslående och beslutande församling. Det är bekant huru vissa städer och vissa valorter på landet endast genom ålaggandet af dryga böter kunnat förmås att välja riksdagsombud, samt huru valda ombud blott af nödtvånget kunnat förmås att emottaga det erhållna förtroendet. Mången har velat tyda denna kallsinnighet å så väl valmännens, som de valdas sida, såsom funnes ej inom vårt land någon allmänanda, såsom vore vi alltså mera danade för ett despotiskt, än för ett konstitutionellt samhällsskick. Denna mening understödjes deraf, att äfven i en mängd andra angelägenheter som röra det allmänna, såsom i kommunala ärender, ja t. o. m. i sådana, der det rent af enskilta intresset borde kräfva det närmaste deltagande, likgiltigheten är så stor, att sammankomster för dessa angelägenheter blifva högst fåtaligt besökta. Det måste erkännas, att dessa faktiska förhållanden, hvilkas I verklighet ej kan bestridas, synas vittna om mycken slöhet och omognad för både kommunal och politisk frihet. Icke dess mindre våga vi påstå, att just den närvarande representationen i icke ringa, utan i högst väsentlig mån bidragit och bidrager till detta politiska omyndighetstillständ. Om det är sannt, att seder och sinnestämning hos ett folk framtvinga institutioner, så är det ock sannt, att institutionerna i den allrahögsta grad inverka på sederna, på nationalkänslan och det politiska medvetandet. Exempel härpå är Norge, hvars fria statsförfattning väckt nationen på kort tid till det lifligaste intresse för både styrelse och representation, så att bådas medlemmar och deras åsigter äro väl bekanta snart sagdt för hvarje norrman. Det behöfves blott en den flygtigaste blick på våra förhållanden, för att inse att den närvarande representationen icke blott ej kan väcka eller underhålla, utan måste tvertom döda det politiska deltagandet hos nationen. RepresenI tationen anses, om med rätt eller orätt lemna vi derhän, vara oförmögen att genomföra några för landets utveckling nödvändiga åtgärder. Det stora nationella behofvet af ett decideradt politiskt regeringssystem, som omfattar framåtskridande och resormer, ager här ingen möjlighet att blifva tillfredsstalldt. ÄÅfven om representationen skulle vara ett sådant system bevågen, så skulle den ej äga kraft att bringa regeringen på samma väg. Men nu förmår, tyvärr inom representationen — hvilket med dess Fsammansättning är mycket naturligt — just den politik göra sig gällande, som är emo allt framåtskridande i liberal eller demokratisk anda, och styrker och stadfästar således en regering, som hyllar samma politik, i dess olycksbringande grundsatser. Icke underligt att under sådana omständig: heter nationen med likgiltighet åser en ny riksdags ankomst, att den t. o. m. anser valjande och underhållandet af ombud till densamm: mera såsom en börda, än såsom en dyrbar rätt Med allt detta åligger det ändock hvarje mar med politiskt medvetande och hvarje valort, de representantval förestår, att så mycket som möj ligt bevaka det allmännas väl och att i möjli gaste mån bevara sitt eget anseende. De son äva rätt att välia renresentanter erinras vörd