Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 186.) — Edra arfvingar: utropade PEcureuil. Men är ni säker på edra arfvingar? den hederligaste menniska kan ju hafva slägtingar, som äro honom ovärdiga, ett bevis derpå är min stackars bror. Skynda er ni bort, jag räddar er, men på ett villkor likväl . . . jag begär för denna er räddning ingenting annat än en ed af er mun, att i tjugofyra timmar tiga med vårt vistanpå slottet . . . efter denna tids förlopp äro vi i säkerhet. Presten, som nu hade att välja emellan en gagnlös död och möjligheten att med uppoffrande nit kunna sköta sitt kall, aflade den ed; som man fordrade af honom; han emottog lifvet på samma sätt som han satt det på spel, utan skryt. — Men det är sannt, sade lEcureuil, då man nu tagit ifrån er kaftanen, så skulle ni kunna ädraga er en snufva, och en vårdslöst behandlad snufva kan ibland blifva ganska stygg; tag derför den här kappan på er; — Mina kamrater — dem skall jag nog lura. Se här! Och i detsamma stötte han med foten till en stor