Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1853, sida 2

Musik. Vi kunna försäkra hvarje vän af enkel, meslodisk musik, att gårdagens konsert, som å Losrentubergs theater gass af Basunqvartetten från Christianstad, skänkte stort nöje åt det temligen talrikt församlade auditorium, som — oafsedt den hos oss, svenskar, en vogue varande förkärlek för allt utländskt — infunnit sig för att afhöra de för Basuner särdeles lämpliga tondikter, hvilka, ehuru ej uppsprungna ur svenska hjertans djup, likväl bjödos af svenska artister. Vi berättigas att tilldela de utförande denna titel af flera skäl: först och främst den utmärkta ensemblen, hvarigenom icke allenast mellanstämmorne markerade rigtigt, och läto de figurer, åt hvilka någon vigt var ämnad, vederbörligen framstå, utan äfven första stämmans, vackert och sångbart, utförda melodie, samt basens med pietet sig till harmonien luftigt och lätt slutande grundtoner bildade ett angenämt helt, sammanflätadt af behagens och ett musikaliskt föredrags sängslande genier. Särdeles anmärkningsvärdt var de utförandes välde öfver sina instrumenter, hvarigenom, trots ventilerna — dessa, en senare tids, tekniken underhjelpande tillsatser, som dock inverka ofördelaktigt för tonen — Tubans egendomliga klangfärg här framhölls i sin skönaste dager. Sällan får man höra en sädan ensemble, och en sådan moderation af styrkan i instrumenterna, och det är derföre vi tro oss glädja alla vänner af det osökt sköna i tonernes verld med den underrättelse, att vi hafva hopp om att Qvartetten någon af de närmaste dagarne gifver ännu en konsert i en lokal, mera tacksam i akustiskt hänseende, nemligen Tyska kyrkan. En enda önskan — utom den mera materiella: ett talrikt besök — kunna vi dock ej undertrycka, den, att oss bereddes den fröjden att höra några af vårt fosterlands egna, underbart sköna folkmelodier. Dessa skulle otvifvelaktigt, utförda med Basunqvartettens cantabla principal, och de ackompagnerande stämmornas berömvärda anslutning, åstadkomma ännu mera enhet emellan de utförande och åhörarne; de skulle å båda sidor blifva hänförda af den trollkraft, som ligger i den svenska folkvisans egendomligt aningsfulla mollton. Vill Qvartetten tänka på den saken, så föreslå vi t. ex. Wermlandsvisan, Neckens polska, Liten Karin m. fl. och vi tro, att den derigenom skulle förvärfva sig stor tacksamhet af den enkla, men dock på samma gång äfven djupsinniga, folktonens beundrare, hvilka måste vara lika många, som det finnas sinnen, tillgängliga för allt hvad skönt och sannt i skön konst finnes. — Programmet var väl valdt, och publiken gaf efter hvarje nummer sitt lifliga bifall tillkänna.