Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1853, sida 1

— E n—— — ——— han sig sjelf, då han varseblef den unge löjtnan ten, det der signalementet, som ni lofvade att skaf sa mig? — Sisnalementet ja .., tänk inte mera derpå. — IIvad är det ni säger? Ärrendatorn, hos hvilken säger att det är bortkommet, förstördt; men, var lugn jag skall nog ändå utföra mitt uppdrag. — Hvilken skada ändå, sade d:Hlorigny; vet ni hvil ken belöning väntade er, om ni genom signalemen. tet kunnat få sjörövaren i ert våld? grefve dEu sade mig, att han trodde sig kunna tillförsäkra der som utlefvererade Mauclerc död eller lefvande, en lysande grad, adelskap och en ej obetydlig förmö genhet. jag lemnade det i förvar Adelskap, förmögenhet! allt det, som upphäsde af ståndet emellan Georg och Marie. Och just i dett: ögonblick inträdde Marie, ännu skönare efter sin ut ståndna förskräckelse och af sin oro för Georg. Nu föregick den sista striden i den stackars unge mannens hjerta ... en förfärlig och sönderslitande strid, ty alla lifvets skönaste retelser stridde hos honom emot en ed. Mauclere följde Georgs rörelse med oroliga blickar: men han andades åter, då denne hviskade honom i örat dessa ord: Om tre dagar! .. under del Marie för dHorigny sörebar några skäl för sin plötsliga afresa. Då Mauclerc ändtligen var fri, skyndade han hastigt ut och hade snart lemnat Bordeaux. (Forts.) GRANNARNA eFTD,.in; KE