Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1853, sida 1

——— — A—Ra—— — ——— — — ett raseri, som Var nära att besegra hans förnuft. Men han stod Sex steg ifrån Mauclerc oeh hade intet vapen . . . och en dubbelpistol i banditens hand hotade honom med döden, om han försökte att öfverstiga tröskeln. — Jag är besegrad! mumlade han för sig sjelf med matt röst ... Min far, förlåt mig . . . att jag inte vill gå en gagnlös död till mötes, hellst Marie dagen efter min död skulle Yara vanhedrad! — Mauclerc, svär du mig, sade han till piraten, att du infinner dig på klippan vid Svulac-udden ensam och beväpnad, klockan två den bestämda dagen? — Den dagen, återtog sjöröfvaren . . . skulle det inte då vara en dubbel fara för mig? . . . Herr d.lorigny är ju förut underrättad ... Å — Nä väl! om tre dagar då, den fjerde dennes, vid samma timme, — hr dålorigny gör ingenting före den dag han sjelf bestämt, — svär du att komma då? — Det svär jag, svarade Mauclerc, döljande sin glädje. I detta ögonblick hördes bullret af en vagn, som kördes in på gården. — Och du, återtog Mauclerc, du lofvar att inte bedraga mig ...att inte för någon röja min närvaro här. — Anstår det dig att misstro mig? sade Georg med ett outsägligt uttryck af förakt. Knappt var detta fördrag afslutadt, förr än dHorigny inträdde i sin praktfulla uniform och sin lyckliga fåfänga. — Jag kommer just nu ifrån guvernören öfver Guyenne, grefve dEu, som nyss anländt ifrån Paris, sade han; han är mycket ledsen öfver att ni reser, min bästa Vauglas, jag skulle hafva presenterat er för honom ... Nå! min unge vän, afbröt