Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucker. (Öners. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 179.) — Men var då inte så envis! sade Mauclerc i gäckande ton till Georg. Ni måtte väl inte inbilla er att vi adelsmän stå till reds för hvem som hellst? om ni också varit nog dåraktig att blifva kär i dottren till en grefve, så är det näsvist nog, utan att ni gör anspråk på att få slåss med en markis. Åh! — det skulle vara allt för mycken lycka på en dag! — Skulle ni våga neka? Ä — Min rang gör mig sa djerf. — Rangen, ja! det är mycket beqvämt, sade Georg, darrande af harm öfver detta skämt; ja det är beqvämt, det frikallar er ifrån att vara tapper. — Hvad besalls! ... — Jo, först skymsar ni en försvarslös qvinna ... och när ändtligen hennes beskyddare kommer och fordrar räkenskap af er, så drar ni er undan bakom er vapensköld, för att undvika en ärlig strid; er motståndare väntar er med vapen i hand och blottadt bröst; och ni, — ni framhåller, till svar härpå, adelskapet i stället för hjerta, titlar i stället för mod. Ehuruväl något af adelsmannen ännu måhända fanns qvar i sjöröfvarens förskämda blod, så skulle Mauclere aldeles icke brytt sig om att besvara denna rid