amna marschera på Peking. De hafva 8000 man i Nankin och 25,000 allierade i trakten deromkring, utom den mängd maradörer, som dagligen strömma till deras leder. De äro herrar öfver Chin-Kiang-Foo söder om floden och af Yan-Chan-Foo norr om densamma. Den sednare staden beherrskar den stora kanalen; men ofvanoch nedanför dessa ställen hafva ännu de kejserlige herravälet öfver floden. Hittills (till den 24 Maj) har ingen afgörande slagtning ägt rum. Insurgenternes chef kallar sig Jesu Christi yngste broder och är, så att säga, osynlig för hvarje dödlig. Den största fanatism herrskar ibland dem, och de hysa ett fast hopp om framgång. Deras handlingar stå i rak motsats till deras läror; ty de skryta af att hafva dödat 25.000 Tartarer, män, qvinnor och barn, vid eröfringen af Nankin. De säga eig hysa stor sympati för främlingarne, och vilja drifva hvilken handel som hellst med dem, undantagande handeln med opium. Den 19:de Maj intogo insurgenterne staden Amoy, efter en mördande strid. Genast der: på afsände de vakt för att skydda fabrikerna och engelska konsulatet. Ett bref af den 7 Juni omtalar sir G. Bonhams återkomst till kolonien och berättar om uppresningar i åtskilliga delar af kejsardömet; dessa skola dock icke stå i någon gemenskap med den stora resningen. ÄAslaren angående franska flaggan är slut. Franska ministern, hr Bourbillon har afgilvit en förklaring, hvari kontre-amiral Roquemaurel klandras. Man hoppas att aslären härmed skall vara slut, då det måste ligga i Englands interese att på chinesiska kusten stå i godt förhållande till Frankrike.