Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1853, sida 1

sb OO NDbD — — — —— —— —— —Uä—— ——— sades genast derefter fönstret, hvarigenom en man hoppade in i rummet. Det var Georg. Marie föll ned på sin stol i så ytterlig vanmakt, att hon icke engång förmådde kasta sig i sin högt älskade räddares armar. Mauclerc hade atertagit sin likgiltiga hallning och sitt lugna, oförskämda småleende. Då Georg återkom till sin bostad i Bordeaux, fann han Castillon der. Denne, som en tid varit sekreterare hos militärbefälhafvaren i hans distrikt, hade med interesse emottagit underrättelsen om Mauclercs förmodade ankomst till Bordeaux och om de mått och steg, som blifvit vidtagna för hans gripande. Då han nu insåg vigten af det signalement, som Georg engång anförtrott honom, skyndade han sig till Bordeaux, för att lemna den unge löjtnanten detsamma, på det denne skulle blifva delaktig af de förmåner, som voro förI enade med Sjöröfvarens tillfångatagande. Georg skyndade genast dermed till intendenthuset, dit för öfrigt ett annat motiv lockade honom nästan emot hans vilja. — Min herre, sade Georg till sjöröfvaren, med en ton, som vreden knappt tillät hon att uttala, — om fröken de Royan, genom någon förolämpning från er sida, blifvit tvingad att ropa på hjelp, så behöfver jag väl inte säga er huru man benämner den, som missbrukar sin styrka emot en qvinna. — I hvad fall som hellst, svarade Mauclerc vårdslöst, om också ett oskyldigt skämt med fröken de Royan, från en person af min rang, kunnat förskräcka henne till en sådan grad, så anstår det åtminstone inte en man af er klass att fordra räkenskap derför. Vid denna så direkta förolämpning ville Georg störta sig på Mauclerc, men Marie kastade sig framför honom. . .