Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1853, sida 1

S ? St ———— Ingen kunde, efter hvad d Horigny nu fått veta, vara tjenligare till utförandet af den snillrika plan han uppgjort att befria landet ifrån dess plågoris. DHorigany hade verkligen härvidlag, emot vanligheten, en ganska lycklig idee, men erkännas bör, att endast fruktan ingifvit honom densamma. — Nå väl! återtog han, vändande sig till Georg, eftersom ni är en rask och modig man, och kanske den ende som besitter medel att igenkänna sjöröfvaren, så har jag stor lust att föreslå er en beskickning. oOcch i det han lemnade Georg Maucleres bref, förklarade han ånyo för honom den märkvärdiga plan, för hvars utförande han ville gifva honom den ärofullaste men tillika farligaste posten. — Tag! sade diklorigny; och om ni inom sju dagar vågar infinna er på den mötesplats Mauclere utsatt, så kan ni räkna på en belöning, s:om motsvarar ert mod. — Min belöuing, återtog Georg sorgligt (i det han på långt håll såg markis de Vauslas förtroligt samtala med Marie, hvars arm han ånyo fattat), min belöning . . . den ligger redan i detta uppdrag; ty just emedan det är en fara för mig, så blir det äfven ett hopp.. . Och sedan Georg med dHorigur öfverenskommit om allt, ämnade han aflägsna sig, utan att taga afsked af Marie; denna, som märkte det, närmade sig honom åter, men Georg (ett rof för denna bittra och svartsjuka hypokondrie, som icke tror sig sjell, eller som icke vill gifva sig rättighet att förklara sig) emottog icke Maries framräckta hand, utan helsade den faderoch moderlösa med en tillgjord vördnad, som gränsade nästan till ödmjukhet, utan att engång vilja märka det uttryck af sorg, som han derigenom framkallade på sin misskända väninnas ansigte; han allägsnade sig ifrån intendent-hotellet, för att ordna allt för S:erresan till Grave-udden. (Foris.)