Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1853, sida 1

Dessa erinringar äro väl ej nya, men de höra till dem, som tyvärr ofta behöfva upprepas. Kanske skola de respektive representanterna vid nästa riksdag egna dem någon större uppmärksamhet nu än förr; vi erkänna dock att vi hysa föga eller intet hopp om att äfven den klaraste sanning skall kunna göra sig gällande med den närvarande representationen. Det är derför vi sällan vilja upptaga sådana frågor, som på riksdagen skola genomdrifvas, emedan det synes oss vara att spilla bort sitt tal och sina skäl i onödan. Det är eljest många ämnen, som ligga oss på hjertat och hvilka vi önskade söka utreda; men i samma stund en sådan tanke vill göra sig gällande, mötes den af en annan: hvartill tjenar det? det är ju alltsammans förspillda ord. — Emellertid finner måhända ins. någon tröst i att hafva uttalat sina ord och inlagt sin reservation mot ett missbruk, hvilket i det högvördiga presteståndet haft sina varmaste försvarare, i samma stånd, som försvarat konventikelplakatet, den religiösa intoleransen, och många andra barbariska föreskrifter och seder. Likväl erinra vi ins. och hans liktänkande, att det vore rigtigare att yrka på en total lagreform än på sådane partiella lappningar. Till den ändan borde man allvarligt taga itu med att agitera för det nya lagförslaget, hvilket, ehuru ett arbete af landets utmärktaste krafter, som derpå användt mångårig möda, ligger nära nog bortglomdt. Men, såsom sagdt är, hvartill skulle äfven en sådan agitation tjena, innan vi fått en annan representation? Och när skall detta ske? . —