Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1853, sida 1

lige bonden, som har mera god vilja än förstånd, har endast på ett högst otillfredsställande sätt beskrifrit för oss den förklädde piraten; ni, som sett honom på så nära håll, skulle kunna gifva oss ett mera tydligt Signalement. — Hans signalement: upprepade Mauclere, mera besvarande sin egen tanke än hr dHorigny; . . jag kan inte nu genast påminna mig ...i morgon skall jag kanske kunna göra det bättre . . . tillåt mig således ... — Nå väl! mottag då ett rum här i mitt hus. Huru skulle jag för öfrigt kunna tillåta er att återvända till hotelet? ... Ni stannar ju här . . . det är redan afgjordt ... — Men ni sade mig inte ... — Jag, — har jag inte sagt? ... Nå, då hade jag skäl dertill, det kan ni väl förstå. Ni ser väl huru er härvaro lugnar mig; om den der karlen verklisen är i Bordeaux, så kan ni vara mig till hjelp vid hans arrestering. — Nå, eftersom ni nödvändigt vill det, så samtycker jag dertill, svarade Mauclerc, i det han kastade en blick på Marie och kände sin hämndlystnad allt mera tilltaga. — Mauclerc är i Bordeaux, sade helt sakta fru dHorigny, som icke förlorat ett ord af detta samtal. Om det vore möjligt . . . det skulle vara en besynnerlig slump! Och hon kastade sina blickar ut igenom fönstret till den plats, der hon sett Georg. I det vi nu gå litet längre än Maucleres tankar, skola vi låta läsaren veta hvilken den sjelssvaldige missdådare var, som med egen sara, kom sjöröfvarechefen så lyckligt till pass; dennes vrede skulle dock blifvit lika stor som hans förvåning, ont ban vetat, att sjöröfrarne, öfverlemnade åt sig sjelfve, först plundrat