Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1853, sida 1

c — — — arm med sådan styrka, att denna upphäfde ett rop ... och förlorade nästan sansningen. Detta rop äterkallade Mauclere till tanken på sin närvarande belägenhet. Han tillkallade hjelp och förebar att aftonkylan förmodligen ådragit fröken de Royan ett hastigt illamående. Då Marie blitvit förd tillbaka in i salongen, och återkommit till sansning, varseblef hon Mauclerc som med så mycken välvilja och deltagande betraktade henne, att hon trodde sig hafva drömt, då hon återkallade i sitt minne scenen i trädgården. Sedan Mauclere på det artigaste tagit afsked af henne och ämnade afI I lässna sig, inträdde dHorigny, som åter igen blifvit kallad till sitt kabinett, blek och förfärad i salongen. — Min käre Vauglas, sade han, öfvergit mig inte! man pästar att Mauclerc är i Bordeaux. Denna Säng syntes hos Mauclerc, i trotts ar hans störa Sjelfförtroende, en lätt uarriug, som dock icke föreföll dHorigny misstänkt, emedan han sjell var så upprörd. — Ja, sade dHorignv, en hederlig landtman har på en krog vid Saint-Croix-porten bestämdt igenkänt en af de banditer, som uppbrände vården Lesparre; men just under det han underrättade värden om sin upptäckt, beredde sig den uslingen tillfälle att undkomma. På djersfheten uti detta uppträdande midt i Jjelfva Bordeaux har man trott sig igenkänna Mauclerc; ah! vi skola nog uppspåra honom. Mauclerc andades åter, utan att dock kunna förklara den lyckliga omständighet, som fästade polisens hela uppmärksamhet på en falsk Mauclerc; han beslöt icke desto mindre att resa sin väg och sade hr dHorigny att han ämnade taga afsked. — Hvad! ni reser! ropade dHorigny, just i det ögonblick då jag bäst behöfver ert bistånd; den hederU