Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1853, sida 1

— —kaz 333333 — sörorsakat några excesser, synas icke eller nå gra sådana framdeles vara att befara, så vida det icke skulle lyckas Ryssarne att ställa till något bråk, ty det lär icke saknas anledningar till den förmodan, att de icke ogerna skulle se om ett uppror med thy åtföljande våldsamheter emot de kristne utbröte i hufvudstaden. En dylik tilldragelse kunde ju påskynda den katastrof, som Ryssland vill framkalla! — Berättelserna om turkarnes stridslust låta äfven mycket olika; under det en det skidra den som mycket stark, skall den, enligt andra, hafva hetydligt assvalnat, synnerligast i provinserna. I Konstantinopel skall dock det yttrandet vara i hvar mans munn: Vi hafva tagit Stambul (Konstantinopel) med svärdet och skola äfven veta att försvara det med svärdet!. En korrespondent i Triest. Zeit. vill veta, alt ett nytt uppslag inträffat i Smyrna-affären, i thy aft det skulle hafva upptäckts att Kossta verkligen blilvit amerikansk medborgare. Denna vånuing af saken innefattar, enligt den värde korrespondentens förmenande, många bevekelsegrunder till amerikanska diplomatiens ursäktande, hvilkens energiska uppträdande han för öfrigt mycket snusförnuftigt tillskrifver brist på takt och uppfostran! Derefter berättar han helt naift, att amerikanska sändebudet i Konstantinopel. hr Marsh, vid den serenad, som gass honom af slyktingärne, glömde sig till den grad, alt han trädde ut på balkongen och ropade ett lefve för Amerikas, Italiens och Ungerns frihet. Enligt en skrifvelse från Belgrad har serbiska senaten, som förmodligen är köpt af ryssarne, uppmanat den regerande fursten att nedlägga regeringen till förmån för en sin brorson, som är uppfostrad i Ryssland. Fursten skall hafva lemnat Belgrad och utbedt sig 3:ne dagars betänketid. CHINA. Man läser iNorth China Herald: Sir G. Bonham har talat med många af insurgenternes anförare, både i grannskapet af Nankin och Tschin-kiang-sfu. Förstnämnda stad är alldeles ödelaggd, och hela trakten deromkring befinner sig i ett tillstånd af anarki och förvirring. De upplysningar han erhållit om insurgenternes karakter och ändamål äro mycket interessanta. En god öfversättning af bibeln utdelas ibland dem, och med fanatisk ifver söka de att utrota hela den tartariska racen, under det, i andra hänseenden, strängt moraliska pligter icke allenast påbjudas, utan ock hållas i helgd. Då H. Maj:ts skepp Hermes återvände ifrån Nankin och passerade Tsching-kiang-fu, gass eld på detsamma ifrån tvenne al insurgenterne besatta skansar, och sedan det erhållit fyra eller fem skott i sitt taklage och skrof, öppnade det en eld, som snart bragte skansarna till tystnad, och strax derefter erhöll det besök af en högre officer, som anhöll om ursäkt och förklarade allt för ett misstag, emedan man tagit skeppet för ett af de fartyg vid Tsching-kiang, hvilken vid ett par föregående tillfallen angripit insurgenterne. I ofvannämnda tidning af den 7 Maj låser man vidare: Insurgenterne åro kristne, al den protestan