Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1853, sida 2

Med förvåning betraktade Marie sin beskyddarinna; hon kunde icke förklara dessa ytterliga känsloutgjutelser hos intendentskan. som eljest vanligen så väl förstod att beherrska sig sjelf... De elakaste och salskaste naturer visa stundom ett slags öppenhet vid utbrottet af en stark, men dålig passion. Om de icke stundom sålunda blottade sig sjelfva, så skulle striden emot dem blifva alltför ojemn. i Då Fru deilorigny märkte Maries förvåning, skyndade hon sig att återkomma till det egentliga ämnet för konversationen, och uttalade för första gången ordet giftermål. Marie bleknade; hon hade ända hittills funnit sig lycklig i sin fattigdom, som skyddade henne ifrån en dylik fruktan; hennes kärlek hade instinktmässigt tagit sin tillflykt till omöjligheten af hvarje förening, som öfverensstämde med hennes börds fordringar . På det obehagligaste öfverraskad af förslaget, svarade hon endast, att hennes ställning icke medgaf henne att hoppas på något passande parti, ehuruväl hennes hjerta med erkänsla skulle möta den adelsman, som för hennes skull sänkte sig ända till en slags mesallians. — Det är besynnerligt, sade fru d Horigny, du tycks vara rädd för äktenskap! Hvartill tjenar det då att hafva varit i kloster? Jag trodde att man borde finna alla män förträffliga . .. För öfrigt är den adelsman, på hvilken d Horigny och jag tänkt, fullkomligt värdig att behaga dig... Uuarie skakade sorgligt på hufvudet. — Om du också inte skulle tycka om honom, sade fru dHorigny, bvad gör väl det! Såsom gift, inrättar man sig efter eget godtycke och emottager sin man när man sjelf behagar. Vi skola redan i dag presentera hr de Vauglas för dig. Uuarie gjorde ännu motstånd; men fru dKorigoy ka