Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1853, sida 1

la de intagne handtverk och handteringar, fö hvilka eljest mästareprof eller burskap nu ick erfordras. I 8 35 föreslås den förändring, att i ställe för det nuvarande stadgandet, att med anta gande al andra arbetare vid fabrikeller handt verk, än lärlingar och gesäller skulle förfara i enlighet med 32, så skulle hädanefter för saras efter tjenstehjonsstadgan. De blefvo allt så för allvar förvandlade till tjenstebjon: on med eller utan husaga skall bero af mästaren opinion. I 3 36, som innehåller de vigtiga bestäm melserna om sabriksoch handtverksidkare skyldigheter mot de hos dem antagna arbeta re, särdeles då de äro såsom minderårige hans hus och bröd, yrkas, att i stället fö den nu polismyndigheten ålagda skyldighe att vaka öfver fullgörandet deraf, samt att laga ordning beifra underlåtenhet, detta skul le öfverlemnas åt föreningen. Vi vilje viss tro det bästa om föreningarne; men nog syne det vara nödigt, att hvarje minderårig persor som ej har egen målsman, måste ega ett skyde som kan anses dagligen tillgängligt och opar tiskt. Visst vore det väl, om hos oss, ma kunde hänvisa, heldre till en fredsdomare, 4 till brottmålsoch renhällningspolisen; men nödfall -så Gud vete hvad som är bäst? 14 38 mom. 1 begäres den ändring, att stället för nuvarande förbud för handtverkare att utan sak eller i annan ordning än som tjenstehjonsstadgan sägs, från tjensten skilj arbetare, förr, än den betingade tjenstetide ute är, endast skulle begagnas ordet ohehärgen. Såsom vi sett, hafva petitionärerna väl ve tat, att söka få sina arbetare, vid antagandförsatta under tjenstehjonsstadgan; men vi skiljandet ur tjensten, ser man, att detta ick skulle få grundas på denna lagen, utan på de obestämda af ordet obehörigen. Hvem ska bestamma, behörigheten och är ej mästare alltid behörig. Förmodligen skall äfven hand! verksföreningen så tolka ordet. Har den e nu att göra, så torde den väl då få det; me något borde väl nämnas huru såltet för ski Jjandet bör vara. Eljest kanske till och me ej ett våldsamt sätt ansågs obehörigt. I mom. 3 föreslås följande ändrade stad gande: Tager någon i sitt arbete den, som icke å försedd med vederbörligt afskedsbelyg, eller tro värdigt bevis, att han förut varit i saknad a Sländig sysselsåttning, plikte rdr 6: 32 och rar afhiandlingen ogild. Huru ett sådant trovär digt betyz kan i de flesta fall utfärdas af nå gon, är väl svårt att inse; men då äfven nu j varande ansvaret för antagande af den, son iolosfligen gått ur sin tjenst, är temligen svår att vaka öfver, så torde väl regeringen kunn finna en bättre redaktionsföreskrist, äfven on den stora reformen, i öfrigt, icke kommer af genomföras. I S 40 begäres, besynnerligt nog, att mom I skulle helt och hållet bortgå, hvarigenor mästare befrias att anmäla antagna och afflyt tade arbetare hos handtverksföreningen; de vill ju likväl hafva så noga reda på alla sjell försörjare, som dock icke hafva med förenin gen att göra. Deremot vill man bibehåll mom. 2, som ålägger arbetarne, att hos polis myndigheten anmäla, inom 4 dagar efter at flyttningen, (vid vite naturligtvis) om de ej såt annat arbete. Men huru skulle då den sky! dighetens uppfyllande kontrolleras? Eller ä måhända hela skyldigheten ej onödig? Till systemet hörer naturligtvis, att i I 4: böterna för vobehörig yrkesutölning blifvit för höjda, så att den som brutit mot SFS 3 och skall böta första gången rdr 13: 16, samt se dan 20 rdr hvarje gång han dermed betrades. Beträdes någon eljest med oloslig varuti AEA — —— Fru dHOOrionv hada cam 2