Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1853, sida 2

äger helt andra orsaker och skulle hafva sunnits större och ej mindre, derest alldrig ifrägavarande författning utkommit. — Samma och större betryck, hvaröfver handtverkerierna nu så högt klaga, har drabbat de festa af våra högst skyddade fabriksnäringar, af hvilka vi blott vilja nämna kladestillverkningen, under det de fabriker, som hvilat på friare grunder, såsom bomullsspinnerierna, florerat. Hade det lyckats det liberala partiet vid någon af de föregående riksdagarne, att besegra Norrköpingsintresset och genomdrifva en måttlig skyddstull på klädet, i stället för den nuvarande prohibitionen, så hade klädesfabrikanterna utan allt tvifvel kastat hela skulden öfver sitt betryck på prohihitivsystemets upphäfvande och rört upp himmel och jord öfver denna orättvisa, alldeles så som herrar handtverksmästare, i sin kortsynthet och envishet, nu göra. Vi förstå lätteligen att bekymmer kunna göra menniskor bittra till sinnes, men motbjudande är det dock att se den egna fördelen göra sig så gällande, att personer icke tveka att för dess förmenta bevakande drifva grundsatser och framställa fordringar, som innebära den högsta kränkning af allmän medborgerlig rätt och det allmännas välfärd. Endast stor okunnighet kan urskulda det naiva och öppna uttalandet af en så krass egennytta. Emellertid äro vi öfvertygade att herrar skråmästare föga vinna med sitt reaktionsförsök, till trots af de vinkar de låta framskymta, att de å sin sida ej skola angripa andra klassers intressen, och till trots af det understöd de otvifvelaktigt — efter hvad vi icke utan särskilta anledningar tro oss veta — påräkna från vissa håll, der i denna stund en reaktion i många rigtningar — beklagligt att omtala — förberedes. Betraktar man denna sak närmare, så kan man ej annat ån finna att allt är ypperligt anlagdt å deras sida, som med intriger söka bevara den makt, som de under öppet och ärligt försvar på öfvertygelsens och rättsprincipernas väg ej kunna värna. Det har nemligen nästan alltid varit fallet, att handtverks-borgerskapet i städerna valt frisinnade män till representanter. Sådane kunna ej vara skråintressets försvarare. När man alltså, just i denna stund, kort före riksdagsmannavalen, bragt skråagitationen på tapeten, så har man naturligtvis dermed beräknat, att få allt hvad handtverkare heter att välja på äkta och veritabla skrå-ister, d. v. s. konservatismens handtlangare och ödmjuka tjenare. Den konservativa minoriteten i borgareståndet skall på detta sätt lätt kunna göras till majoritet. — I afseende å bondeståndets val hafva redan längesedan trådarne i alla orter varit utlagda, särdeles för att utesluta de kända oppositionsmännen. Hvad man, med detta uppenbara sträfvande, att förvissa sig om reaktionära majoriteter i alla fyra stånden egentligen vill vinna, är oss ännu ej klart, och våra aningar i detta fall må tills vidare hållas tysta. Emellertid tro vi ej, att det just är meningen, att låta handtverkerierna återgå till skråväsendet, ty en sådan plan skulle ganska säkert stranda emot konungens bestämda vilja; meningen är väl egentligen att begagna denna fråga, såväl som bränvinsoch jernvägsfrågorna, städernas beskattning m. m. till ett verksamt riksdagsvapen, hvilket man kan kasta bort, sedan man dragit tillbörlig nytta deraf. Det är alltså vår fulla öfvertygelse, att handtverkarne icke vinna det ändamål de söka med sin petition och detta till deras lycka! — men de göra sig till förträffliga redskap i deras händer, hvilkas uppgift är framför allt annat att krossa friheten, i hvilka rigtningar den än må söka framträda. Det är med smärta vi funnit oss tvingade att framdraga dessa förhållanden, ty vi hade så gerna velat tro på goda, hederliga och fosterlandsälskande afsigter äfven hos våra politiska motståndare. Utan tvifvel finnas ock många, särdeles i landsbygderna, på afstånd ifrån och okunniga om förhållandena, med sådana afsigter; men dessa blifva dock äfven de, mot sin vilja, marionetter i deras händer, som ej kunna lefva utan i intriger, och som för sina egennyttiga afsigters vinnande ej skygga tillbaka för några medel. Vi kunna ej undandölja dessa sanningar, som tyvärr ej äro tagna ur luften. Den som lefver får se utgången! I dagens blad förekommer en af kon. bef. hafvande i länet utfärdad kungörelse, som torde förtjena synnerlig uppmärksamhet af länets jordbrukare. Redan för längesedan togo vi oss friheten förorda ett förslag, som gick